Loppis långt från slit och släng

Vi befinner oss i Folkets park, i bra väder. Och grusplanen är full av bilar, vägrenen likaså.

Loppisen lockar runt tusen personer och ungefär 150 försäljare.

En av dem är Barbro Svensson från Grästorp.

– Det här är kul, att få träffa folk? men försäljningen har inte kommit igång riktigt, säger hon och blickar ut över bordet med barnbarnens gamla leksaker, vaserna, de emaljerade kärlen.

Men en plastrobot säljer hon, till Oliver Berglund från Bråddarp. Han är fem år och gillar just robotar.

– Jag har en där hemma, med fjärrkontroll. Men den är sönder.

Nu har han en robot till.

Det har inte Ing-Marie Berndtsson från Fristad. Men väl en pedestal, bland annat.

– Jag har handlat alldeles för mycket, och inte är jag bra på att pruta heller. Men det är så billigt i alla fall.

Hos Barbro Sjöberg från Vedum finns det prydliga prislappar på varorna.

– Det blir lättare för kunderna då, jag tror att jag säljer mer då.

Men ska man inte pruta och snacka sig till varan?

– Jo, men jag har valt det här och det är ju så låga priser. Förmodligen alldeles för billigt.

Glasfat för 20 spänn. Och i plastbacken står vinylskivor med 80-talsklassiker.

Vinyl i dessa digitala tider?

– Jo, men det finns många samlare.

Hon går gärna ett varv själv och spanar in fynden hos konkurrenterna.

Då får hon bland annat se de gamla verktygen. Och Janis Joplinklassikern Pearl för 30 spänn.

Som sagt, en tidsresa. Och i dessa miljötänkartider är detta en helgedom, ett tempel.

Istället för att slit och slänga sakerna får de en ny ägare, och ett nytt liv.