Aviga och räta blir värmande plagg
Det är bortåt tolv damer som brukar träffas varje gång Röda Korsets stick- och sygrupp träffas i församlingshemmet. Men det har hänt att man varit fler än 20.
– Givetvis vore det trevligt om vi blev ännu fler. Alla är välkomna att vara med och man behöver inte vara varken särskilt duktig eller flitig, säger Ingrid Branmark.
Och direkt fyller en av damerna i att det inte alls skulle skada med några snygga karlar också, och alla skrattar och håller med.
Kontaktskapande grupp
Detta bevisar att man verkligen har trevligt när man träffas. Det blir mycket prat under tiden som händerna flitigt handarbetar. Och naturligtvis har man kaffepaus också.
– Det är mest stickning vi sysslar med. Det har bara blivit så. Men det händer att någon även broderar, konstaterar Gunnel Johansson.
En som sysslar med det senare är Meulida Huskaisovió, som ursprungligen kommer från Bosnien. Hon är dessutom lite av orsaken till att Röda korset startade gruppen.
Det var en blandgrupp till en början för att knyta kontakt mellan svenskar och de nya svenskar som kommit till kommunen, framför allt på 1990-talet. De flesta kom från Bosnien den gången.
– Till en början hade vi bosnier en hel del samvaro inom gruppen. Men så småningom ökade umgänget med svenskar alltmer och den bosniska verksamheten minskade. Det var här gemenskapen mellan bosnierna och Röda korset utvecklades, säger hon.
Nöjsam nytta
Meulida var ensam om att brodera då BT hälsade på. Det var ett blommotiv som växte fram till vad som så småningom kommer att bli en kudde. En annan av damerna kommer att sy babylakan.
Det är ett viktigt arbete Rödakorsdamerna utför med sitt handarbetande.
En del av de alster man tillverkar säljs så man får in pengar till organisationens hjälpverksamhet. En del blir lotterivinster, men det mesta sänds till Röda korsets katastroflager i Halmstad och kan sedan snabbt fraktas ut till katastrofdrabbade och liknande.
Och det är mycket man sänt dit under de dryga fem år man hållit på.
Från olika håll har man fått garner och tyg, som damerna sedan förvandlar till sköna saker. Men det jobbas även hemma mellan träffarna. En av de flitigare var Solveig Wassmuth som hade kassar med sig fulla med tröjor och annat hon stickat under juluppehållet.
– Det är verkligen kul att på detta sätt kunna förena nytta med nöje, säger Ingrid Branmark och alla håller med.
