Resebolaget Ving har funnits på listan ett tag. Låt mig ge er några citat ur deras filmer:

”Det här vattnet är fantastiskt. Slutet av... marken. Jag älskar det.”

”Dom här romerska bågarna som är en väldigt gammal klassisk egyptian grej.”

”Här kan jag titta ut mellan träpinnar, det ger väldigt mycket för själen.”

”Det kommer att vara som en Aurora omkring dig.”

”När man kommer till öknen, då hittar man sand.”

Och så min personliga favorit:

”Titta ut över havet. Vad finns det där bakom? Svänger det kanske ner eller är det rakt? Det kan va’ lite så där... klurigt.”

Inget ont om Maria Montazami. Jag hoppas och tror att hon lever gott på myten om den dumma blondinen, att hon spelar den roll hon blivit tilldelad och att hon ler brett hela vägen till banken.

Men vad vill Ving? Förutom att vi ska skratta åt den virriga Hollywoodfrun. Hur ska jag uppfatta företaget? Hur uppfattar de mig?

Vill de att jag ska få veta mer om resmålen? Knappast. Om något är egyptiskt eller romerskt. Vem bryr sig?! Utomlands är allt samma sak. Gud förbjude att vi reser för att vidga vyerna, lära oss något om andra kulturer och möta andra människor.

Spelar det ens någon roll vart jag rest? Självklart inte. Varför ska vi bry våra vintertrötta hjärnor med vilket hav vi solar vid när vi kan nöja oss med att konstatera att vattnet är slutet av marken.

Okej, jag erkänner. Jag är ingen all inclusivemänniska, så hela konceptet är kanske inte för mig. Jag vill ha upplevelser och möten när jag reser. Det nya. Det annorlunda. Min själ får inte ut så mycket av att titta ut mellan träpinnar, men så har jag ingen Aurora omkring mig heller. Det får jag leva med.

Men även om man inte är som jag, om man bara vill ha ett hotell man aldrig behöver lämna, en solstol och en pool, vill man åka med företaget som upplyser om att det finns sand i öknen?

Till stället som uppenbarligen lockar människorna som sitter och klurar på om jorden är rund eller inte.

Inte jag.

Jag har min lista.