Annons
Nyheter

Jag vet inte - så sympatiskt

Jag vet inte. Men det sägs att ”jag vet inte” är svenska språkets vanligaste mening.
Nyheter • Publicerad 15 februari 2008

Lite konstigt är det, i denna tvärsäkerhetens tid. Förmodligen är det förekomsten av alla småbarnsföräldrars ”jag vet inte”, som håller statistiken uppe.

I tevesofforna hör man sällan ”jag vet inte”. Inte heller i diskussioner kring middagsbord, särskilt inte om sällskapet består av män.

Annons

En bekant påstod att det vanligaste svenska ordet är ”lagom”. Förvisso är det vanligt, men inte kan det vara det vanligaste? Det måste väl finnas massor med ord som är vanligare, tänkte jag, som vill veta. Helst bäst.

På Göteborgs universitet finns spraakbanken.gu.se, att finna på nätet. Där finns de vanligaste orden räknade och listade. Vilket som är det allra vanligaste kan diskuteras, lite beroende på hur man räknar, om de förekommer i dagspress eller romaner. Men de i särklass vanligaste orden är ”och”, ”det” och ”i”. Det är naturligtvis självklart. Prepositioner och konjunktioner måste vara vanligast.

Men om man kollar listan över de tusen vanligaste, både i romaner och i dagspress, finns inte ordet ”lagom” med – alls.

Så är det med myter, de är inte särskilt sanna.

Vi svenskar tycker att vi är så lagom i allt vi gör, att vi tror att ordet ”lagom” måste vara bland de vanligaste i detta ärans och hjältarnas språk. Så pyttsan heller. Vi är inte alls särskilt lagom. Mitt förnamn är faktiskt vanligare i tryckt text än ordet ”lagom”. Så det så.

Att ordet ”jag” är betydligt vanligare än ”du” är emellertid inte konstigt i denna självupptagna tid. Fast ”du” är på stark frammarsch i topplistan, med en topp-hundrafemtio-plats. År 1965 låg ”du” på plats 546. Inget annat ord har klättrat så mycket i modern tid. Anledningen sägs vara en effekt av 60-talets du-reform. Det är nämligen så att förändringarna på topp-tusen-listan är mycket små under årens lopp. Åren går, men orden består. Det lär alltså dröja länge innan ord som lol, geek och guss har letat sig in på topplistan, även om ungdomarnas språkbruk talar för något annat.

Att den vanligaste meningen är ”jag vet inte”, känns lite sympatiskt. Det öppnar för diskussioner om det mesta. Tvärsäkerhet dödar alla möjliga ingångar till samtal. Dessa tre små ord ger oss möjlighet att grunna, att vränga och vrida på argumenten och att tillsammans komma fram till nya ståndpunkter.

På sistone har jag njutit av en serie debattprogram i teve. Beckman, Ohlsson & Can är tre nyfikna och pålästa kulturpersonligheter som turas om att samtala med andra kulturpersonligheter, sådana som ofta tycker att de vet bäst. Det har handlat om synen på homosexualitet inom kyrkan, moderskap och feminism och fenomenet personlig coachning för att nå framgång. Frasen ”jag vet inte” är kanske inte särskilt vanlig i programmet, men ändå kan man emellanåt skymta en viss osäkerhet och ambivalens hos debattörerna. Det känns skönt. Besserwissrar finns det tillräckligt av ändå. Men framför allt har det varit debatter fria från personliga påhopp och pajkastning.

Med mänskliga svagheter blottade, tvekan inför fastslagna sanningar och ett öppet sinne blir samtalen och debatterna roligare och mer givande. Det vet jag.

Så här jobbar Borås Tidning med journalistik. Uppgifter som publiceras ska vara korrekta och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.
Annons
Annons
Annons
Annons