Att längta är lycka
Precis som de andra åren har jag tänkt fira denna dag. Och jag hoppas att jag ska lyckas bättre än tidigare. Förra året var jag fast besluten att hålla plånboken stängd. Det gick så där. Hade det inte varit för de där supersnygga mocka-skorna till halva priset hade jag klarat mig.
I år är jag mer förberedd än någonsin. Jag har nämligen varit i Ullared, med allt vad det innebär. Jag har handlat färdigt för en lång tid framöver. Slutsumman blev hög, men så har vi också laddat upp inför kommande helger.
Men med tanke på morgondagen, så känner jag mig just nu rätt mätt och belåten på shopping.
Så, peppar peppar, kanske jag kan hålla ut detta år.
Fast visst är det lite märkligt, detta med en köpfri dag. Märkligt att konsumtionssamhället har nått sådana höjder att somliga tycker att vi behöver en andhämtningspaus, en tid för eftertanke och besinning. Att vår strävan efter tingen har nått sådana proportioner att prylar är detsamma som lycka.
Det är åtminstone vad vi ska tro. Hur förklarar man annars ett sådant ställe som det stora varuhuset i Ullared.
Dock kunde vi i kassakön konstatera att det inte var lika mycket folk som vanligt. Köerna var inte riktigt lika långa, trängseln inte fullt lika påträngande och svärande föräldrars irritation över skrikande barn inte så påtaglig. Har de nya svångremstiderna redan satt sina spår? Kanske köpexcesser som den vi just har ägnat oss åt inte känns lika roliga längre, nu när vi vet att svårare tider stundar. Kanske folk är klokare än jag och avvaktar och ser hur mycket det blir över och anpassar julen efter bankkontot.
För inte kan det väl vara så att man plötsligt har insett, det som till exempel buddisterna i alla tider har vetat, att ägande inte är detsamma som lycka.
I kassakön förklarade nämligen grabben, som just har avverkat denna religion och några till i skolan, hur det ligger till med sådana grejer som nirvana. Som att målet för varje sann buddist är att nå nirvana, det tillstånd då man är fullständigt fri från begär, hat och självbedrägeri. Att uppnå nirvana är detsamma som att bli upplyst eller uppvaknad.
I en kassakö i Ullared blir man möjligen en smula uppvaknad när kassörskan upplyser om den svindlande summan. Annars är man där ganska långt från nirvana.
En annan tanke är att ägandet i sig inte är detsamma som lycka, men kanske vägen dit. Längtan efter ett ting kan vara lyckofylld, liksom strävan efter det. Att se möjligheterna att så småningom nå sin längtans mål är lycka. Till och med den stund då man tar upp pengarna ur fickan och betalar för sin längtans föremål kan vara lyckofylld. Därefter går det bara bakåt igen. I dag dröjer det oftast inte länge förrän lyckokänslan helt är borta och ersatt av tomhet.
Att längta är lycka. Att längta är gratis. Längta därför mer!
