Försök med delade kapslar...

Så var det gjort! Det är utelämnande, men det går fort och visst är det bra att de kollar. Jag pratar förstås om att vara på gynundersökning. Jag tror att alla känner lika inför att krypa upp i stolen, något utelämnad... Allt gick dock bra.

Jag minns gynundersökningen då jag var gravid med vårt andra barn. Jag brukar "råka" ut för att det ofta kommer med studenter på alla möjliga olika sjukhusbesök, vilket jag i och för sig inte alls har något emot, inte heller denna gången svarade jag nej, då de frågade om det var okej. Därför hade jag en gynläkare, samt en manlig, utländsk student. Ni vet, man går in i något som liknar ett provrum, med draperier runt om. När man tagit av sig går man ut i undersökningsrummet. Det var bara det att denna dagen hade jag dumt nog en väldigt kort tröja på mig, vilket gjorde att det fanns inget som helst tyg att dölja sig under då man väl tagit av sig. Till saken hör att läkaren hade, utan att jag hört det gått ut ur rummet...

Ut kliver jag, men det visade sig att i rummet var det bara jag och den manlige utländske studenten. En mycket pressad konversation försökte vi oss på båda två, men det gick inget vidare. Jag stod där, mer än halvnaken och kände mig så dum...

När läkaren, efter vad som kändes som en evighet kom in var det någorlunda okej att lägga sig i gynstolen, det kändes faktiskt mindre utelämnande jämfört med att stå där på golvet och stampa...

Väl på mvc mötte jag min underbara barnmorska. Jag har haft samma barnmorska med alla graviditeter, utan med vårt första barn. Vi känner därför varandra ganska bra vid det här laget. Hon sa att hon läst avsnittet om "Enorma kapslar" på bloggen. Hon började småle, och viskade till mig i förbifarten och sa. "Du vet väl att kapslarna går att dela?"

Nehej, det visste jag inte, och jag som kämpat så med att svälja eländet. I natt tände jag lampan för att riktigt se hur jag bäst skulle dela dem. Inte så svårt att lista ut, de är tvåfärgade, så det var väl bara att bryta mitt itu. Sagt och gjort, ett litet knyck på kapseln, och hela problemet med mina svårsväljda kapslar skulle bara vara ett minne blott...

Nu är det ju sällan allt går så smidigt som man tänkt sig, inte heller denna gång. Det som hände var att det kom ett regn av små, vallmoliknande frön över mig, och i sängen, ja överallt!

Så snälla Ann, tänkte du verkligen på just mina kapslar när du sa att de gick att dela? I natt tror jag att jag får ta mod till mig och svälja dem hela igen, precis som vanligt...