Att vara nöjd!
Idag när Joel sov passade jag på att kratta ihop massor av löv. Jag fyllde 7 säckar! Men nu är det gjort, och i stort sett är tomten finkammad på löv för i år, vilket känns skönt. Måste erkänna att det kändes lite i ryggen det sista... Annars är jag av den bestämda uppfattningen att har man en normal graviditet bör man försöka leva ett så vanligt liv som möjligt, det vill säga vardagsmotionera i den mån man orkar. Jag har just nu den sortens liv så att det finns heller inte så värst mycket tid för att slå sig ner och äta småkakor och praliner, och tur är väl kanske det...
Ibland undrar man hur det skulle vara att byta liv med någon annan för en kort tid. När jag funderat på detta, måste jag säga att jag är nöjd med mitt stundtals hektiska liv. Jag skulle ha enormt svårt för att se mig själv efter jobbet komma hem till en tom lägenhet. Utan familj, husdjur, trädgård med mera. Vad i all sin dar skulle jag göra med all tid???
Nu har jag varit van sedan barnsben att man ska ha fullt upp, men man ska också hinna njuta av livet i stora doser under tiden. Tänk när Hans och jag hade träffats... Då trodde han att jag och min familj hade gjort upp ett program för helgen, för att det inte skulle bli för mycket dötid... Efter ett tag insåg han att detta var inget påhittat program, detta var våra liv, som vi trivdes med att leva på detta sätt... Eftersom vi varit tillsammans så länge har vi format varandra, så i dag har Hans anammat samma livsstil.
Hörde Helen Sjöholm beskriva sin familj på ett högst igenkännande sätt. Hon uttryckte det så som: "We are not human beeing, we are human doing". Tänk vilken tur att var och en kan leva det liv som passar en själv bäst!
