Underhållande och förvirrande absurditeter

Regissören Tanya Wexler har spelat bort mig på läktaren fullständigt med sina romantiska kostymdramakomedisocialrealistiska absurditeter.

Den stilige unge läkaren Mortimer Granville (Hugh Dancy) arbetar i 1880-talets London med att leverera damer ur den brittiska medelklassen, för att bota dem mot den numera skrinlagda diagnosen hysteri. Många är de scener där damerna ligger uppflugna i någon sorts gynekologstol med ett draperi över sina finare delar medan Mortimer gnuggar på och damerna sjunger arior av lycka.

Men stackars Mortimer jobbar för hårt och får handkramper, vilket leder till att han uppfinner världens första dildo.

Parallellt med detta får vi möta damen Mortimer ska förälska sig i, en läkardotter som överger sitt bekväma liv för att hjälpa arbetarna i Londons slum samt kämpa för kvinnorörelsen.

Charlotte Dalrymple spelas av Maggie Gyllenhaal (ja, hon är syster till Jake) och får hela tiden prata lite för högt för att vi i biosalongen verkligen ska förstå hur provocerande hon är (så pass att hon under inspelningarna fick ha en egen röstcoach).

Resultatet är ömsom rätt så underhållande, ömsom rätt så gulligt, ömsöm rätt så förvirrande. Det kan möjligen också klassas som sevärt.

Det jag mest funderar över är dock hur man kan göra en film om både den förnedrande kvinnodiagnosen hysteri och kvinnokampen under sent 1800-tal och knappt låta de två ämnena mötas – och i stället förvandla hela saken till någon sorts romantisk komedi?

Mindy Lara