Svensk debutfilm som bara klickar

"Du måste vara hård, förstår du? Man ska inte visa för någon vad man känner. Då blir man bara sårad."

Orden är riktade till ett litet barn och kommer från tonåriga Emma (Mathilda Paradeiser), en av huvudpersonerna i Lisa Aschans ytterst stilsäkra svenska långfilmsdebut Apflickorna. Med dröjande tempo och gråmelerade bilder, lika ångestladdat strama som Emmas stenhårt flätade hår, berättar den om två ungdomar och deras eskalerande psykologiska maktspel, både mellan varandra och med världen runtomkring.

Emma är en inåtvänd men samtidigt målinriktad person med stort kontrollbehov, tydliggjort i upprepade scener där hon nästan maniskt klickertränar sin hund till att lyda minsta vink. När hon sedan börjar i voltige (en form av akrobatik på hästrygg) träffar hon Cassandra (Linda Molin), som är en naturlig flockledare. Genom deras relation, fylld av fysiska och psykiska utmaningar, upptäcker Emma hur mänskliga interaktioner präglas av ett skoningslöst socialt duellerande med över- och underordnade, vinnare och förlorare.

Lisa Aschan själv har träffande kallat filmen "en modern western om makt, sex och djur", och westerntematiken löper som en knappt märkbar röd tråd genom foto, kostymer, ljudläggning och rekvisita. Då och då blåser det till och med förbi en typisk ökenboll i bakgrunden. Men istället för väderbitna machomän med revolver och cowboyhatt handlar det om två unga tjejer med sminkväska och moccaboots. Gör bara inte misstaget att kalla det för en 'ungdomsfilm'. Apflickorna är ett thrillerliknande drama med mullrande obehaglig stämning om den närmast darwinistiska utslagning som präglar samspelet mellan individer.

Många tunga frågor ryms och problematiseras i Aschans komplexa manus - bland annat det erotiska uppvaknandet och könsmaktsordningen - vilket hon placerar både i en vidare samhällelig kontext och genom de intellektuellt omogna huvudpersonerna. Djuren i filmen finns med som parallell till människan och hennes otäcka tendens att vilja kontrollera alla levande varelser i sin närhet. Varje gång man hör den där vedervärdiga klickern så påminns man om vår egen lättbetingade natur där den starkaste styr. Gör si...klick! Gör så...klick! Sitt, ligg, spela död...klick!

Med detta i åtanke, för att inte tala om scenerna där ett barn gör sexuella inviter till sin tonåriga kusin, är det inte konstigt att Apflickorna blivit en av årets snackisar och rönt stor internationell uppmärksamhet.

Och betyget?

Klick. Klick. Klick. Klick.