Hellre en första dos för alla än en tredje för några få
En tredje dos vore en dröm. Över hälften av svenskarna är nu fullvaccinerade, och över åtta av tio vuxna har fått sin första vaccinspruta mot covid-19. Men med tanke på att skyddet avtar med tiden skulle en extra så kallad booster-dos sitta fint i överarmen.
Eller?
Svaret beror på vem som avses. För svenskarna: garanterat ja. För människor i fattigare delar av världen där vaccinationsgraden fortfarande ligger runt 1 procent: knappast, åtminstone inte om vår tredje dos innebär att de får vänta med sin första.
Nu är sambandet sällan så direkt; stater tecknar hela tiden nya kontrakt med vaccinbolagen, och varför skulle ett land vilja avstå om grannlandet förser sin befolkning med ett överflöd? Men generellt sett innebär många vaccindoser i rika länder att det blir färre till de fattigare. Och det förlorar vi alla på.
Frågan om den åtråvärda tredje vaccindosen kommer allt oftare upp i debatten, inte minst sedan USA i onsdags meddelade att de redan nästa månad erbjuder detta till fullvaccinerade amerikaner.
I veckan argumenterade Anna Starbrink (L), sjukvårdsregionråd i Stockholm och Annika Linde, ledamot i regionfullmäktige (L) tillika före detta statsepidemiolog, för att stockholmarna bör erbjudas en tredje dos. De uppmanar regeringen och Folkhälsomyndigheten att ta det beslut som krävs för att det ska bli möjligt, och pekar bland annat på att grupper som äldre och personer med underliggande sjukdomar snart behöver fylla på skyddet mot covid-19.
”Det är viktiga ställningstaganden. Samtidigt får de inte ta fokus från den globalt sett viktigaste prioriteringen – att se till så att så många som möjligt får dos ett och två.”Kajsa Kettil
De har en poäng, i synnerhet sedan den mer smittsamma deltavarianten har tagit över även i Sverige. Just nu är experterna oense, men det lär visa sig de kommande månaderna både vad internationella studier säger om hur länge och hur effektivt två doser skyddar mot deltavarianten av viruset, och hur världens länder ställer sig till påfyllnadsdoser.
Det är viktiga ställningstaganden. Samtidigt får de inte ta fokus från den globalt sett viktigaste prioriteringen – att se till så att så många som möjligt får dos ett och två.
Nu är Sverige visserligen en av de bästa i klassen när det handlar om att skänka vaccindoser till låg- och medelinkomstländer. I maj lovade regeringen att 3 miljoner doser skulle doneras under 2021, och i slutet av juli konstaterade vaccinsamordnaren Richard Bergström att 1,4 miljoner av dessa hade nått vaccinfördelningsprogrammet Covax (DN 24/7). Totalt har de vaccingivande länderna bara levererat 15 procent av de utlovade doserna.
Så länge vaccinationstakten är långsam uppstår nya mutationer kontinuerligt. Vi är nu inne på den fjärde varianten, och i Uppsala har nyligen några fall av en tilläggsmutation av deltavarianten konstaterats, detta efter import från södra Spanien och Portugal.
Människor i låginkomstländer löper redan större risk att smittas och dö av de coronavirus som i dag cirkulerar. Lägg till krig och katastrofer och situationen förvärras än mer. Bara den senaste veckan har jordbävning och oväder i Haiti samt flyktingströmmar i Afghanistan lett till att många människor tvingas trängas på små ytor, vilket endast är en gynnsam miljö för ett virus som vill mutera.
Det är inte svårt att föreställa sig de tätbefolkade läger som lär bli verklighet om afghaner som flyr talibanerna lyckas ta sig till grannländerna. Om inte vaccinet når fram riskerar listan av mutationer att fyllas på.
Det grekiska alfabetet har 24 bokstäver. Om den sista, Omega, även fortsättningsvis ska associeras med fiskolja och inte sjukdom, måste väst ta sig samman och vaccinera mindre resursstarka länder.
