Annons
Nyheter

Therece Tilly: "Att inget veta - det enda att veta om förlossningar"

"Jaha, nästa gång skriver vi förlossningsbrev då?"
Nyheter • Publicerad 27 mars 2011

Det var så min barnmorska avslutade vår träff när vi sågs i förra veckan. Jag vet visserligen att det inte finns någon annan utväg ur detta just nu, än en förlossning.

Och jag har gjort det två gånger tidigare, så jag är inte helt ovetande om vad som väntar. Men när barnmorskan formulerade sig så?, ja, konkret, blev det plötsligt väldigt definitivt.

Annons

Jag har inte varit så noga med förlossningsbreven förr, men tänkte att jag skulle ge det en ärlig chans denna tredje gång. Jag googlade, och fanns precis vad jag sökte. En enkel manual, "Så skriver du ett förlossningsbrev".

Perfekt.

Ungefär så här kan man lägga upp det:

"Förberedelser inför förlossningen?" I bästa fall kan jag stanna kvar hemma i lugn och ro, i sämsta måste jag både logga ur datorn på jobbet och hämta de stora barnen på dagis först. Det beror med andra ord på när bebisen tänkt dyka upp.

"Kan du tänka dig att praktikanter eller studenter finns med vid förlossningen?"

Nja, senaste gången råkade läkarstudenten som tog emot vår lille gosse kryssa i fel kön i förlossningsjournalen (Gissa hur svårt det är att byta personnummer på en människa? Exakt jättejättebesvärligt och inget man har lust att bråka med som nyförlöst mamma.) så det är jag i ärlighetens namn lite tveksam till den här gången.

"Smärtlindring?"

Första gången räckte det att titta på Bonde söker fru i det allmänna tv-rummet och sen var det nästan klart. Andra gången gapade jag efter etertrasa, brännvin, morfin och vilka tyngre droger som helst, minuten efter att jag kommit in på förlossningen, (och då ville personalen skicka hem mig med kommentaren "lilla vännen, din förlossning har inte bööörjat än") så när det gäller den punkten vet jag attinga planer funkar. Det kan ju göra hur ont som helst, eller inte.

"Förlossningsställningar?"

Innan första barnet kom var jag, vid den tiden höggravid, på en filmvisning för en stor svensk produktion och skulle intervjua en av skådespelarna. Hon ville dock inte svara på mina, i mitt tycke pålästa och intelligenta frågar, utan ville bara babbla om just förlossningsställningar. Helt bisarrt, men hennes avslutande råd löd att jag under inga omständigheter skulle sätta benen i sådana där benklykor som finns på gynekologstolar. Då kunde jag lika gärna hälsa hem. Sen gick hon vidare till nästa journalist. Kvar stod jag som ett levande frågetecken och undrade vad som egentligen hänt.

Annons

Lite så känner jag mig än idag.

Som ett frågetecken.

Och är det något jag vet om förlossningar, så är det att man inget vet. Man får ta det på uppstuds. Det skriver jag i mitt förlossningsbrev.

Therece Tilly
Så här jobbar Borås Tidning med journalistik. Uppgifter som publiceras ska vara korrekta och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.
Annons
Annons
Annons
Annons