Skickar över 1 000 sms i veckan

Alla gör det, men ungdomarna lever med det.

– Jag skickar lite över 1.000 SMS i veckan, men jag tror inte att det är ovanligt mycket, säger Evelina Rickert, 15 år.

Hon och vännerna Evelina Andersson, Rebecka Nilsson, Eric Jonsson och Casper Pettersson sitter på ett kafé i Tranemo. De dricker juice med sugrör, käkar varsin bulle och fnissar lite när de får frågan om varför de skickar så många SMS.

För dem är SMS det mest naturliga sättet att hålla kontakten, att kommunicera.

– Det händer ibland att man somnar med telefonen i handen, säger Evelina Andersson.

Hela tiden sitter de och pillar på sina telefoner. Det har liksom blivit en vana, att alltid ha den med sig, förklarar Evelina Andersson medan hon håller mobilen i ena handen och en bulle i den andra.

– Det blir nästan lite panik om batterierna är slut eller om man råkar glömma telefonen en dag. För då är den full med SMS som man måste svara på, och det är knappt man hinner med alla.

Inte ens under lektionerna i skolan låter man telefonen vara, även om SMS-andet då sköts lite mer diskret.

– Man får hålla telefonen under bänken, och om lärarna ser så säger man bara att man väntar på ett viktigt samtal från mamma eller pappa eller att man skulle kolla vad klockan är, säger Evelina Rickert.

Rebecka Nilsson, som bor i Ulricehamn och går på Stenbock, till skillnad från de andra som går på Tranängsskolan, känner dock inte igen sig i beskrivningen.

– På min skola tar lärarna telefonen med en gång om man har den på lektionen. Sedan får man hämta den hos rektorn när dagen är slut.

De andra i sällskapet ryggar tillbaka i soffan och tittar storögt på sin kompis.

– Det skulle jag aldrig gå med på, säger Evelina Andersson.

Alla ungdomarna använder telefonen när man vill skriva något lite hemligt, något som ingen annan får höra.

– Man kanske sitter flera stycken vid ett bord, och så vill man säga till sin kompis att killen som sitter där är snygg, då kan det vara bra att skicka ett SMS, säger Rebecka Nilsson.

Vad är det då man skriver till varandra, vad är det som är så viktigt att man hela tiden skickar så många SMS? Ingenting, egentligen, och samtidigt allt. Att umgås via mobiltelefonen eller att träffas i ”verkligheten” är inte så stor skillnad enligt ungdomarna. Det är liksom samma sak, ungefär. För det finns en sak man inte får göra via SMS – att göra slut med någon.

– Det är taskigt att göra slut på SMS. Då brukar man istället skriva att vi måste prata, sedan ringer man upp eller träffas, förklarar Evelina Rickert.

De andra nickar instämmande och alla är fullkomligt överens om att det är taskigt att göra slut på SMS. Allra helst ska man göra slut öga mot öga, resonerar de.

En bidragande orsak till att det blivit så populärt att skriva SMS är att priset är lågt. Ungdomarna berättar att de betalar cirka 100 kronor i månaden och köper då 5.000 fria SMS för de pengarna.

– Eller egentligen så kostar SMS:en 99 kronor, och det är bra för då har man en krona kvar om man måste ringa till någon, typ mamma, säger Evelina Andersson.

Att ringa är annars inte särskilt populärt, det är för tidskrävande, och man kan bara hålla kontakten med en person åt gången, medan man via SMS kan hålla igång en konversation med flera personer samtidigt.

Att kommunicera med skriven text istället för med det talade ordet ger också andra möjligheter. Ett antal olika kedjebrev cirkulerar konstant mellan mobilerna.

– Det kan stå att man måste skicka vidare annars händer det något hemskt, typ att din mamma kommer dö eller så, och då vågar man inte chansa, utan skickar vidare med en gång, säger Evelina Andersson.

De andra i soffan tittar lite irriterat på henne.

– Det är så jobbigt med de där kedjebreven. Jag slänger dem med en gång, säger Evelina Rickert.

Det luktar svagt av kaffe inne på kaféet som i övrigt är tomt på gäster. Utanför blåser den kalla höstvinden och luften känns klar och hög. Ungdomarna tackar för sig, går ut genom dörren och promenerar ner längs gågatan. De pratar glatt med varandra, någon av killarna har så mycket energi i benen att han blir tvungen att hoppa upp på en trappavsats och sedan kasta sig ner igen. I handen håller han sin mobiltelefon, ständigt beredd att svara på nästa SMS.