Hon är uppvuxen på landsbygden mellan Aplared och Roasjö. Efter att ha bott på andra ställen ett tag såg hon sin hembygd med nya ögon:

– Jag flyttade hem igen och hade väl då insett att hembygden är ganska charmig.

Elise gick med i Ljushults Hembygdsförening.

– Då ville jag engagera mig och hålla det vid liv, få den kunskap som de besitter, de som är medlemmar och är aktiva i föreningen.

Föreningen har en egen hembygdsgård inte långt från där Elise bor. Här finns bland annat två större samlingshus och en gammal smedja som är ditflyttade från andra delar av socknen. Husen är fulla av gamla föremål från tider som passerat.

En stor förebild för Elise är hennes farmor som till stor del levde livet som man levde här förr:

– Man hade djur och man var självförsörjande, man värnade om varandra och miljön.

Elise har med glädje läst Tore Hagmans bok "Vår tid med jorden" som handlar om småbrukarna för 100 år sedan. Hon menar att den romantiska bild som målas upp av landsbygden då till stor del är fel:

– Det var inte alltid så enkelt och det var ofta på liv och död. Det handlade helt enkelt om att hålla sig vid liv.

Hembygdsföreningen har en del olika evenemang under året. Närmast den 10 juli har man en populär sommarfest med kakbuffé, kompletterad med lite utställningar och annat.

Övrigt under året har man bland annat våffelcafé, man firar nationaldagen, olika temadagar med föreläsningar, samt jobbar med att hålla ordning på hembygdsgården.

– Vi brukar även ha ett evenemang för skolungdomar, för årskurs sex-elever, där de får komma hit ut en dag och vara med och se lite hur det gick till förr och om hur Aplared kom till.

Då brukar de också som avslutning få hembygdsföreningens bok (av Ingemar Herngren) som handlar om socknen genom århundradenas med berättelser och bilder från förr.

Den boken fick även Elise när hon gick ur sexan, och den har hon ofta använt som uppslagsbok och vägledning när hon gjort små utflykter runt om i hembygden.

Elise är med i styrelsen sedan snart två år tillbaka, men har inte många jämnåriga med i föreningen:

– De är lite svårflirtade att få hit, säger hon och ler.

Hon tror att många automatiskt får ett större intresse för hembygden när de blir äldre, men även att man ska försöka hitta nya aktiviteter som lockar fler yngre:

– Vi kanske ska försöka få till ett dansevenemang, säger hon och skiner upp.