Kvällen slutade i tragedi.

Daniel Mobaeck, 28, greps för rattfylleri efter en lagfest i slutet av förra veckan.

I BT berättar nu Elfsborgsstjärnan om sitt livs största misstag.

– Jag är så oerhört besviken på mig själv. Jag har svårt att titta folk i ögonen, samtidigt som man hoppas att alla ska förlåta någon gång, säger han.

Det var i torsdags kväll.

Elfsborg hade spelat oavgjort mot irländska St Patrick i Uefacup-kvalet – och hade senare på kvällen bokat för lagmiddag på ett biljardcafé i Borås.

– Vi spelade bowling och biljard, käkade och drack, berättar Mobaeck nu.

Med tio dagar till nästkommande match (Örebro den 24 augusti) hade laget fått godkänt av ledningen för en utekväll.

– Det finns inte många tillfällen under en säsong. Det här var ett sådant och många ville passa på att gå ut och ha kul.

En bit efter midnatt gick en del hem medan tio, tolv, kanske femton stycken gick vidare på nattklubb.

Ett bord var bokat och enligt vittnen konsumerades en hel del alkohol.

– Det blev en rejäl skiva för vissa och då tänker jag främst på mig själv. Jag drack alldeles för mycket, det är inget att snacka om.

Togs till sjuhus

Daniel Mobaeck var en av dem som ”stängde stället”, klockan hade passerat 02, innan den sista gruppen beslöt sig för att åka hem.

Han berättar själv om fortsättningen:

– Vi är på väg hem, jag kliver in i en taxi, men mår dåligt. Jag kliver ur och taxin åker iväg. Istället börjar jag gå mot min bil. Jag vet inte varför. Men jag tycker antagligen att jag kan köra.

Mobaeck sätter sig i bilen och backar ut från parkeringen på Krokshallstorget – men kommer inte många meter innan han backar rakt in i en husbil i rutan mitt emot.

Husbilsägaren blir förbannad och ringer polisen samtidigt som fullt tumult uppstår på platsen.

Han säger själv:

– Jag vill inte prata om det. Han var arg, men sedan kom polisen. Jag insåg förstås när jag backade in i bilen att jag inte var i skick att köra.

Polisen, som ansåg Mobaeck rejält alkoholpåverkad, tog med honom till sjukhuset för sedvanlig provtagning innan han fick tillbringa natten i fyllecell.

Proverna har skickats till SKL (Statens kriminaltekniska laboratorium) för att fastställa exakt promillehalt.

Svar väntas inom två till fyra veckor.

Daniel Mobaeck är misstänkt för grovt rattfylleri.

Han är helt förkrossad.

Straffet, som enligt lag kan ge upp till två års fängelse, är inget han ens orkat tänka på.

Han pratar för att han själv vill, för att han själv tycker att det är bästa vägen – men han gör det med tårar i ögonen.

– Jag vill slippa alla onödiga spekulationer. Jag är skyldig till något otroligt dumt. Jag kommer att ta mitt straff, sedan får utredningen visa vad det blir.

”Svårt att se folk i ögonen”

Elfsborgs ordförande Bo Johansson och sportchef Stefan Andreasson sitter med tillsammans med Daniels fru Victoria.

Ingen säger något.

– Jag är inte rädd för något, men jag skäms något fruktansvärt. Jag hade tur och är glad att ingen kom till skada, men det hindrar inte den besvikelse som man bär runt på hela tiden. Ångesten. Hela helgen har varit åt helvete och jag har knappt vetat vart jag ska ta vägen.

Vad har varit värst?

– Svårheten att se sin egen familj i ögonen.

– Jag tänker på det här dygnet runt. Hur det kunde gå så snett. Jag får inga svar. Jag har gjort ett misstag, ett stort misstag, och kommer att få leva med det resten av livet.

Det brister.

Det blir helt tyst.

Det blir varmt trots att springan mellan fönster och fönsterkarm släpper in augustivinden.

– Det jobbigaste är väl hur alla andra kommer att reagera. Nu har jag fått ett otroligt stöd av alla nära och jag vet inte vad jag hade gjort utan det. Många har svårt att förstå och jag också.

Har du problem med alkoholen?

– Inte det minsta.

Elfsborgs ledning har suttit i flera möten och beslutat att inte stänga av Daniel Mobaeck från spel – utan ser helst att han tränar redan i dag.

– Klubben har varit ett suveränt stöd och jag hoppas kunna träna redan i morgon (läs i dag) om jag bara orkar. Jag vill spela. Det hjälper inte att sitta hemma.

Hur blir det att möta lagkamraterna efter det här?

– Det är jag minst orolig för. Vi är en tajt grupp och jag vet att de stöttar mig. Allra helst vill man ju komma tillbaka till vardagen så fort som möjligt. Det kommer aldrig gå att glömma, men hur jävligt det än är måste jag resa mig.