Vad är vitsen med en sån fråga

Idag mår jag bra, men igår vaknade jag med halsont och steg upp som rastlös. Var inte tillräckligt sjuk för att ligga nedbäddad hela dagen men heller inte tillräckligt frisk för att göra något utöver att glo på Internet, klappa katten, säga hej till paddorna, konstatera att jag var väldigt flottig i håret samt ringa till folk och prata bort en halvtimma i stöten. Ja och så läste jag den där broschyren om vilken jag uttryckte min åsikt i gårdagens blogg. Det är inte slut än, jag tycker mera.

Broschyren är en programpresentation till den stora kulturfestivalen som ska hållas i Borås 16-18 maj i samband med Pinocchio-statyns invigning. På sidan två eller tre intervjuar Hasse Persson, chef för Borås Konstmuseum, Pinocchio-konstnären Jim Dine. Kompis intervjuar kompis, typ.

Pinocchios vara eller icke vara, har varit ett hett diskussionsämne bland boråsarna ända sedan de hemliga donatorerna i Hemliga Donatorsklubben talade om att de ville donera en Pinocchiostaty gjord av USA-konstnären Jim Dine. Många människor hade hellre sett ett konstverk relaterat till Borås historia t.ex. en knalle på platsen. Hasse Persson har i någon intervju uttryckt saken som att de protesterande bara är gamla proggare och andra förvirrade. I broschyren frågar Hasse Persson, Jim Dine om denne någonsin känt sig sårad av protesterna i Borås. Jim Dine svarar diplomatiskt att han aldrig var medveten om protesterna förrän i slutet av tillverkningsprocessen, att han var nöjd med modellen och att skulpturen säkerligen hade gått att sälja till någon annan köpare.

Jag undrar vad vitsen är med att ställa en sådan fråga? Är inte en av tankarna bakom broschyren att så många boråsare som möjligt ska få en positiv inställning till Pinocchio och förstås också till kulturfestivalen? Att välkomna även de som protesterat, att också få dem att känna sig delaktiga i Pinocchio-projektet och/eller i ambitionerna kring Borås som en skulpturstad. Frågan blir nu istället ett skuldbeläggande av de boråsare som inte varit/är intresserade av en Pinocchio-staty. De som känt/känner sig överkörda, de som tyckt/tycker illa vara om att hemliga donatorer ska kunna påverka det offentliga rummet, de som hellre hade sett/ser en knalle eller en sömmerska på platsen där Pinocchio kommer att blicka ut över Allégatan.

Ska en broschyr med en kommun som avsändare verkigen fungera som en partsinlaga av det här slaget? Nåja, kanske att man inte ska förvänta sig annat när kompis intervjuar kompis. Typ. Fast det är förstås inte så där överhövan snällt att sätta en polare på pottkanten genom att ställa en sådan fråga. Kul dock att Jim Dine älskar Borås och faktiskt kan tänka sig att flytta hit med sin Diana på ålderns höst. Vem vet, i framtiden kanske vi till och med får se en knallestaty signerad Jim Dine. Och då är mitt heta tips att fler än Pinocchio kommer att stå där med lång näsa.

Nu över till något helt annat. Ikväll sänder SVT andra genomgången av årets tävlande i den stora eurovisionsschlagertävlingen. Efter att ha sett förra avsnittet måste jag säga att jag saknar tidigare års tyckare från alla våra nordiska grannländer. Jag vill se och höra hela det nordiska spektrat. Babben Larsson kan definitivt inte ersätta Islands schlagertyckare Eirikur Hauksson, eller han dansken med guldkommentarerna som var med förra året. Tur att i alla fall Finlands Tomas Lundin finns på plats.

Såsom varandes heterosexuell schlagerbög sedan 1974, då jag började spela in melodifestivalen på min rullbandspelare, har jag samlat på mig ett antal favoriter genom åren. Till min stora lycka kan man nu både se och höra dessa på YouTube. De av 2008 års bidrag som visades förra söndagen var rätt mediokra, även om det förstås fanns undantag. Om kvällens bidrag är lika solkiga, ta en titt i backspegeln istället och lyssna och se Englands bidrag från 1977, Lindsey de Paul och Mike Moran med sin Rock Bottom.Mike Moran skrev f.ö. ståpälslåten Barcelonatillsammans med Freddie Mercury (1946-1991), bara en sådan sak.

Fler festivalfavoriter: Spaniens bidrag från 1982 El med Lucia.Vad jag önskar att jag kunde dansa tango när jag hör den här låten. Och avslutningsvis lite kult från Finland, Pump Pump med Fredi & Friends.Verkar vara en stor grabb den där Fredi. Kul bidrag i alla fall speciellt de tidstypiska kläderna och frisyrerna. Låten tävlade 1976 och kom 11, Sverige var inte ens med p.g.a. det rådande, ruskiga, fientliga schlagerfestival-klimatet.

Nä nu ska jag ta mig en bit mat och sedan åka hem till mamma och pappa och lämpa av Katt-Asta. Jag tänkte ge mig ut och söndagsåka med bilen, till väninnan i Blidsberg och jag kommer inte hem förrän vid pass 22-tiden ikväll och vojne, vojne matvraket Asta kan inte vara utan mat så länge.