Obegåvat, komiskt och en enda bokstavs skillnad
Jag var nere en sväng på stan och lite här och var såg jag ”visitkort” som väl får anses vara ett mindre talangfullt sätt att uttrycka sig på. Det jag syftar på är förstås så kallade tags och annat obegåvat kludd. Vad tusan kan få en del individer att frivilligt vilja framstå som enfaldiga? Och dessutom offentligt.
Mer komiskt än enfaldigt är det när Filmbolaget Plattform Produktion söker skådespelare och statister till en filminspelning. I platsannonsen står det att de söker citat: en skånsk talande kvinna mellan 30-50 år som ska spela tågkonduktör. Inte visste jag att skånska kvinnor är så tystlåtna att man i platsannonsen specifikt måste ange att de ska kunna tala. Man lär sig något nytt varje dag.
Och så fick jag ett mejl idag från väninnan Christina, bland annat skrev hon: Apropå Katt-Asta? min första sambos mamma heter Asta. En kompis till oss kallade henne ibland Ant Asta (istället för Tant Asta). Det finns ingen humor i det i skrift, men säg det högt... och kanske flytta betoningen till det första A:et om det behövs...
Tänk vad en liten saknad bokstav kan göra skillnad.