Metod mot barkungar

Idag så är det söndag efter lönehelg. Flertalet av dem som fick lön i fredags har sannolikt unnat sig lite extra gott i form av mat eller nöjen nu under helgen. I fredagens BT fanns tips för de nöjeslystna i Elins Helgkoll. Under rubriken Kungar i Baren skrev redaktören Elin Kerola att "Lönelördagar brukar vara livade, oavsett vilket ställe du väljer att gå till. Och denna helg lär knappast bli något undantag.”

Att ge sig ut i vimlet en lönehelg är rätt taktik om man vill dansa, men helt fel om man också är ute i långsiktiga, romantiska ärenden. (Ja, jag har hört talas om att kärleken kommer när man inte letar efter den. Men om alla anammade denna devis, alltså inte gav sig ut på nattjakt, skulle de flesta danshak antagligen få slå igen.) Barens kungar är förvisso ett intressant släkte att studera, men som tilltänkta romanser, nja. Likt huvudpersonen i Magnus Ugglas ”Kung för en dag”huttar de friskt för egen del samt viftar med plastkortet framför bartendern och bjuder omgivningen på gratis stor stark. Inte bra.

Då finns det ingen som tar en

man är kung, kung, kung i baren.

Det är värt att leva fattigt ett tag,

om man får vara kung för en dag.

Ur Kung för en dag av Magnus Uggla

En person som kan tänka sig att leva fattigt ett tag, bara för att en gång i månaden få kung-i-baren-status, har helt klart vissa brister i sin framförhållning. En klar varningssignal för en person med mina ekonomiska preferenser.

Jag är mycket fykantig när det kommer till att sätta sprätt på pengar. Gör hushållsbudget. Kollar nästan alltid jämförpriser i matvaruaffären. Överväger noga innan jag öppnar plånboken för allt icke nödvändigt över 300 kronor. Att jag de senaste åren inte haft så mycket pengar att röra mig med – bl.a. för att jag varit arbetslös – är förstås en anledning till min ekonomikoll. Men det är också så att jag gillar att ha kontroll på min ekonomi. Och ogillar att slösa. Antagligen skulle jag drivas till vansinne om jag var ihop med en kung-i-baren-typ. Att vara full ute på krogen är illa nog (någon som jag i min präktighet självklart aldrig har varit, ha, ha) men att grunda hemma är i alla fall billigare än att starta från noll och dricka sig full ute på krogen. I en jämförelse är det sistnämnda en större synd sett ur ett ekonomisk perspektiv. Att som kungen i baren därutöver bjuda laget runt, ger mig gåshud.

En barenkung är alltså ingenting för mig. Alternativet att utse mig själv till hushållets finansminister med oinskränkt makt över månadslönerna, skulle bli rätt tröttsamt i längden och är definitivt ingen bra grogrund för ett förhållandes väl och ve.

Och då är jag tillbaka på det här med att välja rätt helg om man är ute i långsiktigt, romantiska ärenden och föredrar ekonomisk stabilitet framför finansiell berg- och dalbana. Man skippar helt enkelt att gå ut en lönehelg (om man inte bara är ute efter att dansa vill säga). Det handlar om att tänka tvärtom för att på ett effektivt sätt sålla agnarna från vetet. Så istället för att satsa på lönehelgen ger man sig ut i det mindre trafikerade vimlet helgen innan en lönehelg. De som fortfarande har råd att gå ut då, är folk med framförhållning nog att ha stålar kvar även i slutet av månaden. Mycket tilltalande.

Det finns väl bara en hake med den här kalkylerande metoden - kungen i baren kanske får sin lön på en annan dag än som brukligt den 25 varje månad.