Hitta hål

Jag har en luftmadrass mellan sängen och bäddmadrassen bara för att ryggen vill ha det så. Jag är inne på tredje luftmadrassen nu. Den är tråkgrå. Madrass nummer ett, en snyggblå, gjorde Katt-Asta sönder redan första eller andra veckan hon flyttade in. Madrass nummer två var blåröd, en äkta gammaldags gummimadrass i mer bastant utförande. Den madrassen lyckades Asta inte göra sönder, men den luktade istället så mycket gummi att jag till slut inte stod ut. Det blev sålunda till att köpa ännu en sådan där bäddmadrass med sammetsliknande ovansida och plastiga sidor. Madrass nummer tre, den tråkgrå.

För ungefär två månader sedan gjorde Asta sönder också den tråkgrå madrassen. Inte bara på ett utan på två ställen. Men då lyckades jag hitta hålen och laga dem, så allting var frid och fröjd fram till i förrförra veckan. Då var det dags igen, Asta hade satt klorna i den tråkgrå. Den här gången lyckades jag retsamt nog inte hitta hålen/hålet varför jag istället fick blåsa i ny luft i madrassen varje kväll. Men så igår bestämde jag mig för att nu fick det vara nog.

Snål som jag är gick jag ned till källarförrådet och letade upp den snyggblå madrassen som jag av sagda snålhet alltså inte hade slängt. Tänkte att jag ju faktiskt hade arbetat upp ett visst kunnande i att hitta madrasshål och att dessa nyvunna kunskaper kanske skulle kunna ge bättre utfall den här gången.

Jag har blåst upp sådana här jättemadrasser för egna lungor vid några tidigare tillfällen. Det är rätt jobbigt. Min metod är att dela upp blåsandet i perioder om 10 till 15 inblåsningar i stöten. Sedan vilar jag lungorna i någon minut innan jag går på igen. Vid kvarts- halv- och trekvartsfylld madrass tar jag en längre paus. Det kändes alltså inte alltför lockande att munblåsa ytterligare en gång, så jag åkte iväg och hämtade mammas och pappas madrasspump. Denna visade sig dock vara obrukbar varför jag vackert fick ge mig iväg och inhandla en ny pump för hela 39:50.

När jag kom hem passade inte den nya pumpen ihop med madrassventilen. Men skam den som ger sig, jag pressade in pumpslangen i madrassventilen och tejpade fast den. När jag äntligen hade pumpat upp hela den snyggblå madrassen lyssnade jag storörat, men det pyste inte ut luft någonstans, alltså inte någonstans som jag kunde höra. Något desperat gav jag mig då på den tråkgrå madrassen istället, men med samma nedslående resultat. Timman började bli rätt sen men jag var ju tvungen att ha en madrass att sova på. Jag fick helt enkelt fundera ut någon annan problemlösning.

Att lokalisera madrasshål enligt samma princip som när man letar efter punka på en cykelslang funkar i teorin. Men i praktiken kan man inte stoppa ned en uppblåst bäddmadrass i en hink (jag har inget badkar). Inte heller kan man pensla på vattnet eftersom det inte ”fäster” på madrassens plastiga sidor vilket krävs för att man ska kunna upptäcka några luftbubblor. Det här vet jag eftersom jag har testat. Istället kom jag på den brillianta idén att prova en god väns råd om att man kunde hitta madrasshål genom att kleta in tvål på madrassen. Luftbubblorna skulle uppenbara sig genom tvålkletet. Men det var ingen bra metod, för jag hittade inga hål. Dessutom var det ett litet helsike att tvätta madrassen ren från tvål.

Ny idé: Om två madrasser läcker ut lite luft vardera, och jag lägger dem på varandra så borde det ju bli som att sova på en normal madrass. Så tänkte jag, placerade den snyggblå uppepå den den tråkgrå och tog jag en paus från eländet i det att jag åt min kvällsmat.

Bäst jag satt där och tuggade ostmacka infann sig frågan: ”Tänker du verkligen förlora mot en sketen madrass?” Självklart inte. Resolut stegade jag åter in i sovrummet, slet bort den snyggblå, pumpade den tråkgrå stenhård och började sedan åla omkring uppepå madrassen. Åla, pressa samman luft och lyssna efter pysljud. Åla, pressa samman luft och lyssna. Trägen vinner. Uppepå den sammetsmjuka ytan, där jag inte ens felsökt tidigare, hittade jag ett pyttelitet hål. Jag borde faktiskt ha Nobelpriset i envishet.

Görningskatten själv, madrassmarodören Asta, brydde sig inte ett dugg om mina vedermödor. Av fotot ovan framgår att Katt-Asta sov den oskyldigas sömn samtidigt som hennes stackars matte fick slita häcken av sig för att laga det hon ställt till med.