Gästbloggare Bosse: Kaninebacken II
I en tidigare gästbloggsignerad min far, berättade han om hur de mindre välbeställda familjerna, under andra världskriget födde upp kaniner för köttets skull. Under krigsåren var maten ransonerad, kött var en lyxvara och kaninköttet blev då ett viktigt komplement till den i övrigt näringsfattiga kosten. Familjerna i kvarteret där min far bodde, hade sina kaniner samlade på Kaninebacken - en äng utmed Göteborgsbanan, på Norrby i Borås. Här kommer del II i historien om Kaninebacken.
Mammor på den tiden, de hade bestämda uppgifter. Städa, laga mat, elda, o.s.v. det var nog för en mamma, därför var det självklart att jag och min sju år äldre bror skulle skaffa mat till kaninerna under vår och sommar. Pappa fanns ju inte hemma, andra världskriget pågick och han låg inkallad. Att ordna gräs till våra kaniner var ett skitjobb, och lien fick vi inte använda utan vi fick repa gräset för hand.
En dag trodde jag och brorsan att vi att vi hade gjort klippet. Gräset runt vår lekplan klipptes och det var riktigt fint gräsmattegräs. Vi fick ta så mycket vi ville. Vi tog för minst fjorton dagar; ”Nu skulle väl dom jävla kaninerna ha mat så det räckte.” Men tyvärr gick det inte riktigt som vi hade tänkt oss.
Gräsätande djur som t.ex. kaniner kan drabbas av trumsjuka när bakteriefloran i magen inte hinner anpassa sig vid snabbt foderbyte. Detta innebär att djuren får kraftig gasbildning i mag-tarmkanalen, innehållet i tarmarna börjar jäsa vilket alltså hände när jag och brorsan gav familjens kaniner nyslaget gräsmattegräs. Mindre än ett dygn efter vårt ”klipp” var de flesta av våra kaniner på väg att dö, och familjens mat och förmögenhet höll på att försvinna.
Jag vet inte hur mamma bar sig åt men hon lyckades med konststycket att få tag i pappa som låg inkallad i Onsala. Tur i oturen var att pappa inte var ute på någon övning just den dagen, för han hade svaret: ”Ge kaninerna ricinolja.” På något vis lyckades vi sedan med gemensamma ansträngningar att få i kaninerna ricinoljan. Alla kaniner överlevde, jag och brorsan kunde andas ut, familjeförmögenheten var räddad.
