Annons
Nyheter

Ett slags omvänt Berlusconi-land

Nyheter • Publicerad 24 mars 2011

En del säger att Alexander Popov gjorde det, andra att det var Guglielmo Marconi som genomförde den första radiosändningen. Oaktat vilket är det just precis idag, den 24 mars, 115 år sedan Alexander Popov gjorde sitt försök. I Sverige började Radiotjänst sina radioutsändningar 1924, TV-utsändningarna i Sverige började 1956 - allt i sann public service-anda.

Public servicebetyder – mycket översiktligt - radio- och TV i allmänhetens tjänst, fritt från såväl statlig som kommersiell påverkan. Innebörden av begreppet public service har genom åren genomgått en del förändringar men i stort sett har grundtanken legat fast.

Annons

Innan valet i höstas tyckte kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth (m) att public service-bolagen SVT, SRoch URinte skulle konkurrera med de kommersiella kanalerna när det gällde glam och glitter och glamour. Kulturministerns ställningstagande kom åter på tapeten för några veckor sedan, detta i samband med etttalsom hon höll på ett seminarium på Hotel Rival i Stockholm, bl.a. kommenterade BT:s chefredaktör talet i en ledare.

EU-parlamentarikern Gunnar Hökmark (m) jublade antagligen enär han är en av dem som med jämna mellanrum brukar gläfsa om just innehållet i public service. Här är ett citat hämtat från ett inläggpå hans blogg:

Istället för att som under monopoltiden erbjuda lämpliga program till alla målgrupper kan public service erbjuda alla bra och kvalitativa program som annars inte skulle finnas? I en tid av internationalisering skulle Public service kunna ses som en del av ett vitalt svenskt kulturliv med ett ansvar inte bara för det svenska språket utan även för att lyfta fram och synliggöra det svenska kulturarvet till en modern publik.

(Hökmark 2006)

Undrar just vad det politiska etablissemanget skulle säga om Gunnar Hökmark anno 2011, pläderade för public service där man skulle lyfta fram det svenska kulturarvet?

Det luktar Sverigedemokrat, har du varit här Gunnar? Något i den stilen kanske?

Mer åt det komiska hållet är förre TV-profilen Siewert Öholms tankar om public service. I en debattartikeli Expressen för några veckor sedan, gick Öholm bl.a. till angrepp mot SVT:s glittrigaste flaggskepp: Melodifestivalen:

Det räcker att granska festivalens sångtexter för att inse att SVT har tappat greppet. Festivalutvecklingen illustrerar hur public service-uppdraget fått ge vika för den ytliga konkurrensen med de kommersiella kanalerna. Hur det egna kulturella självförtroendet sålts ut till spekulation och aggressiv livsstilspropaganda.

Aggressiv livsstilspropaganda? hmm, 2003 tyckte Siewert Öholm att SVT gick i böglobbyns koppelnär de lät äkta paret Jonas Gardell och Mark Levengood hålla i festivalen. 2011 använder han melodifestivalen som exempel på aggressiv livsstilspropaganda, den här gången i syfte att vädra sitt missnöje mot det svenska public service-upplägget. Om The Ark som uppträdde som pausnummer i Andra Chansen, liksom även årets vinnare Eric Saade och tvåan Danny, skrev Öholm att:

När The Ark i texten vill göra slut med såväl Gud som djävul tvingas de snart inse att det inte alls är lika lätt att göra sig av med Guds motpart. Budskap där Gud avsätts och ersätts med att "dance the night away" får sin spegelbild i framför allt de två förhandsfavoriterna till slutsegern, Dannys "In the club" och Erik Saades "Popular". Den förra är väl mest larvig i sitt extremt torftiga tuggande av texten "In the club, the club, oh-oh". Men bakom ligger samma filosofi. Det är på klubben, i discodansen, som livets hela mening ligger. Men vad är kvar när klubben och puben stänger?

Annons

Jaa, säg det Siewert? Kanske sitta och drömma om forna tider när artisterna i melodifestivalerna sjöng om Apriloch Augustinoch Tjong i medaljongen en sån festlig sång du trumma nyss va'? Man kan liksom inte ta Siewert på allvar men ändå ansåg Expressen att hans åsikter var så pass viktiga att de lät honom få del av utrymmet i tidningen.

Lena Adelsohn Liljeroth, Gunnar Hökmark, Siewert Öholm, alla tre vill de överlåta bredden i utbudet till de kommersiella bolagen. Och tänka sig, också TV4:s kanalchef Jan Scherman skulle mer än gärna se att de kommersiella kanalerna finge ha huggsexa om SVT:s populärutbud. Någon som längtar efter På Spåret, Melodifestivalen eller Skavlan med reklampauser? Ingen?

Alla fyra får självklart tycka vad de vill men hur hade de tänkt gå till väga? Vem ska dra gränsen för vad som kan ska sorteras in under begreppet bra kultur?

Vem ska granska programmen? Självutnämnda moralväktare? Politiker? Lobbyister? Åsiktsmaskiner? Eller ska en myndighet inrättas för att godkänna ”rätt” sorts kultur? Om något program skulle gå över gränsen för det fastlagda, vad händer då? Hur formulerar man förresten en lagtext som stadgar vad som är bra och dålig kultur? Finkultur eller fulkultur, vem bestämmer vad som är vad?

En sak till, något som inte överhuvudtaget inte nämnts i debatten. Public service omfattar ju inte bara television, utan också radioutsändningar. Har Adelsohn Liljeroth m.fl., tänkt sig att separera betydelsen av public service i radio från TV? En lag för radio och en för TV? Eller ska – i konsekvensens namn – även populärutbudet i radio överlåtas till de kommersiella kanalerna? Ring så spelar vi, Svensktoppen och för all del även stora delar av lokalkanalernas utbud - med reklamavbrott. Verkligen något att se fram emot.

Jag försvarar mer än gärna SR, SVT och UR. De är viktiga bolag med centrala uppgifter, de har ett uppdrag för och av hela svenska folket - de står kort och gott i allmänhetens tjänst.

Sagt av Lena Adelsohn Liljeroth vid talet på Hotel Rival

Viktiga bolag som har ett uppdrag för och av hela svenska folket – ja, men bara om någon annan än hela svenska folket (t.ex. Lena Adelsohn Liljeroth), först får bestämma vad hela svenska folket ska få se i de reklamfria kanalerna. Ett slags omvänt Berlusconi-land.

I den stund man inskränker och censurerar programutbudet är hela idén med public service passerad, d.v.s. radio och TV som ska vara fri från påtryckningar från stat och kommersiella krafter. Nog måste det rycka lite i skinntrumpeten på Honecker och hans gelikar, där de skyfflar kol i underjorden.

Elenor Sääf
Så här jobbar Borås Tidning med journalistik. Uppgifter som publiceras ska vara korrekta och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.
Annons
Annons
Annons
Annons