Botox för sin egen skull
I Aftonbladets nätupplaga kan den som så önskar läsa en artikelom en mycket vacker kvinna på 23 år. Hon heter Monica och brukar frekvent nervgiftet botox för att släta ut en bekymmersrynka som lär ska finnas mellan ögonbrynen. Monica berättar att hon stör sig på rynkan och att hon därför botoxar sig ungefär två gånger per år – men obs! bara för sin egen skull. Hon vill må bra och trivas med sig själv. För sin egen skull väljer hon att spruta in ett nervgift i huden? nja, alltså om det inte vore för bruket av den innovation som kallas för spegel(ok, kamera också), skulle argumentet ”för sin egen skull” snubbla rätt betänkligt.
Jag har börjat få några rynkor, tror jag i alla fall att det är, men jag kan inte ens förnimma dem med mina bara fingertoppar. Tittar jag däremot riktigt noga i en spegel, kan jag se dem. Om jag inte hade haft en spegel, skulle jag således inte ha känt till de där begynnande rynkorna. Det hade krävts att någon i omgivningen hade berättat om dem för mig.
Rent hypotetiskt: Om man bodde i en värld utan speglar, kameror etc. funnes det då en enda anledning att för sin egen skull släta ut rynkor som man ändå inte såg? Ingen bryr ju sig om huruvida ens lever är en klassisk skönhet eller om man har rätt stuk på tarmluddet och det är ju i realiteten kroppsdelar som man vanligtvis inte ser själv.
För sin egen skull. För att må bra. För att trivas med sig själv. Eller: För andras skull. För att slippa må dåligt. För att trivas med sig själv med utgångspunkt i det rynkfria idealet.
- Gör man det på grund av grupptryck eller för att komma till rätta med dålig självkänsla är det inte bra. Jag skulle aldrig rekommendera någon i den situationen att använda Botox.
Så säger Monica.
Är det ändå inte lite mackel med självkänslan när en otroligt vacker kvinna på 23 år inte klarar av att se sig själv i spegeln precis som den hon är. För utan spegeln skulle hon ju som sagt var inte ha sett rynkan. Och därmed inte kunnat reta sig på den. Fast nu har ju de flesta av oss speglar men tänk om rynkor hade varit högsta mode. Något som västvärldens trendsättare hade burit med stolthet. Hur stora är oddsen att Monica då för sin egen skull hade valt att spruta in ett nervgift i pannans muskler?
Spegel, spegel på väggen där, säg vem som vackrast i världen är.
