Att vara barn 1998

Jag letar efter en dikt som jag skrev för några år sedan, vilket i vår digitala tidsålder betyder att jag söker efter en lagrad fil på ett USB-minne. Inte helt oväntat sker samma sak som då jag letar efter fysiska dokument i pärmar – jag fastnar bland en massa väsentliga oväsentligheter istället för att söka efter det jag borde söka efter. Jag hittar till exempel en fil/ett dokument som jag skrev för tio år sedan, när jag gick på en skrivarkurs. Uppgiften den gången var författa en artikel kring en person som man skulle intervjua. Jag valde min brorson Ludwig, då 10 år, fast jag frågade inte om han ville bli intervjuad utan jag lurade in Ludwig i min listiga intervjufälla.

Artikeln inleddes med att jag gav läsaren lite bakgrundsdetaljer, för att sedan övergå i monologform där jag berättade några – som jag tyckte – intressanta anekdoter från Ludwigs tidiga barndom:

- När du var liten Ludwig och jag satt på toa brukade du gå dit och öppna dörren. Och då, snörf, brukade jag hota med att jag skulle hämnas om inte du lät mej vara ifred. Jag sa att jag skulle, snörf, snörf, berätta det för dina flickvänner när du blev stor. Kommer du ihåg det?

Tanken bakom min intervjumetod var att den skulle inspirera Ludwig att tala fritt ur hjärtat på ett humoristiskt och avspänt sätt. Sedan förtäljde jag ytterligare intressanta fakta från Ludwigs tidiga barndom, varefter jag ställde den avgörande frågan:

- Men ska du inte säga något nu då?

- Jo, svarde Ludwig och sedan sa han inget mer.

Eftersom Ludwig inte svarade enligt kriterierna för min intervjumetod, övergick jag till lite mer seriösa frågeställningar kring huruvida våra respektive barndomar var väsenskilda eller ganska lika varandra. Texten nedan är en exakt återgivning av det som jag skrev då:

- Ni har TV-spel det hade inte jag, säger jag. Som det där löjliga trollet som hoppar och studsar. Det som Elin* spelar med.

- Vilket troll? säger Ludwig och funderar en stund. Jaså, Mario. Jamen han är inget troll. Han är människa.

Människa var det ja. Och dessutom för barnslig för Ludwigs smak, får jag veta. Hans animerade vardag består istället av Kings Quest, War Craft, Age of Empire, Delta Forces, Duke Nuke och en mängd andra spel till familjens dator. Jag säger till Ludde att ordet dator inte fanns i min värld - bara robot. Sedan berättar jag att istället lekte med klippdockor, spelade familjespel, hittade på lekar med Ludwigs pappa (även om den sistnämnde nog skulle vilja byta ut hittade på mot bestämde), hoppade twistband....

- Det gör vi också i skolan, säger Ludwig. Sedan säger han att han inte tror det skiljer så mycket mellan nu och då.

- Vi spelar ju fotboll och jag umgås med kompisar och så spelar vi basket.... fast det kanske inte ni....

- Jo det gjorde vi, säger jag något indignerat. Varför tror Du inte att vi spelade basket?

- Jag trodde inte att basket kom så tidigt.

- Nähä.

Vi lämnar ämnet utan att jag fått mitt antagande besvarat. Och hur skulle vi egentligen någonsin kunna komma fram till ett korrekt svar. Ludwig har aldrig levt i min värld och jag kommer alltid att bara vara betraktare i hans. Vi kan bara gissa och spekulera, precis som Tage Danielssonen gång gjorde när han skrev:

Att vara barn om hundra år, ja det blir bergis toppen.

En robotdocka kan Du ha så lik Dig som ett bär,

den går till skolan varje dag Du slipper själv va’ där.

- Det skulle vara skönt, säger Ludwig, att få ha sovmorgon varje dag.

- Ja tack, säger jag. Och du kommer att tycka precis samma sak om tjugofem år.

Så slutade min artikel. Om någon månad fyller Ludwig 20 år. Om femton år fyller han 35 och blir därmed lika gammal som jag var när artikeln skrevs. Måhända kommer han då att intervjua ett syskonbarn i tioårsåldern. Jämföra sin barndom med hans/hennes och upptäcka att somt är sig likt emedan annat är sådant han inte ens kunde föreställa sig när han själv var en liten pilt på tio år. Kanske blir Ludwig till och med så gammal att han lever 100 år efter det att Tage Danielsson skrev sin dikt på 1960-talet. Att Ludwig på 2060-talet kommer att veta om den tidens tioåringar har en robotdocka lik sig som ett bär, om varje morgon är en sovmorgon.

Jag vet inte om det är tillåtet att publicera andras utgivna dikter på BT-bloggen. Den som vill läsa Tage Danielsson fantastiska dikt om framtidens barndom, kan t.ex. söka på Google. Skriv in "en robotdocka kan du ha så lik dig som ett bär" och tryck på sök. Två träffar, klicka på den som heter "En livsfråga", där finns texten.

*Elin är Ludwigs fyra år yngre syster, när artikeln skrevs var hon alltså sex år.