Vinstmotstånd en tankevurpa

Under det senaste året har det skrivits spaltmeter om vinster i vården. Frågan har handlat lite grand om att möjligheten för ett företag att göra vinst är en förutsättning för företagets existens och betydligt mer om att vinstintresset i sig skapar vanvård.

Vård- och omsorgssektorn är en gigantisk livsviktig och tillväxtskapande sektor som omfattar mängder av anställda med stort kunnande och oumbärlig kompetens. Att tycka att det är oproblematiskt att tjäna pengar på att bygga sjukhus som skattebetalarna bekostar och samtidigt anse det ohederligt att kunna tjäna pengar på att den vård som bedrivs på sjukhusen, är inget annat än rent hyckleri. Det är svårt att finna några andra skäl till denna omotiverade diskrepans än att vårdsektorn domineras av kvinnliga anställda och att göromålen betraktas som urtypiska för den omhändertagande kvinnan, medan det å andra sidan är riktiga karlar och familjeförsörjare som ägnar sig åt att bygga grejer.

För verksamhet som bekostas av skattebetalare är vinstutrymmet per definition begränsat. Detta gäller både vård och vägar. Annars är priset för högt och hanteringen av skattemedel vårdslös. Verksamhetens kvalitet är oändligt mycket viktigare än vem som driver den. Därför är det viktigt med högt ställda kvalitetskrav och pålitlig granskning i såväl offentlig som privat driven vård och omsorg.  

Rätten att välja kräver alternativ att välja mellan. Därför är möjligheten att driva en verksamhet med vinst en förutsättning för valfrihet. Om detta vågar vinstförbudsförespråkarna på vänsterkanten inte tala när de samtidigt låtsas att de vill låta patienter och vårdtagare välja. De talar heller inte om varför det är fult att se behovet av vård och omsorg som en grund för företagsamhet och utveckling medan alla offentligt finansierade vägar, broar, arenor och event gärna får pumpa pengar ner i fickorna på privata investerare.

Frågan om att låta näringslivet ha plats i välfärden är en fråga om valfrihet och jämställdhet. Det handlar om att låta konkurrensen sporra till kvalitetsförbättringar och om att flytta makten från politikerna till patienterna och brukarna.

Allt är inte perfekt. Långt därifrån. Men istället för att offra alla dessa viktiga principer på vinsthatets altare måste vi tillsammans arbeta för att skapa än bättre förutsättningar för vård- och omsorgstagare och deras anhöriga att faktiskt kunna välja bort det som inte håller måttet. Den möjligheten är en betydligt pålitligare garant för anständighet och kvalitet än sporadiska inspektioner och vinstmotstånd.

Monica Selin (KD)

regionråd