Vill utbildningsminister Björklund att vi hamnar sist i Europa?

På utbildningsdepartementet är det också höst. Efter två år i regeringsställning har alliansen ännu inte gjort de stora satsningar på den högre utbildningen som man lovade i valrörelsen 2006. Det är dags att göra ett halvtidsbokslut över läget inom utbildningspolitiken och vad den borgerliga regeringen verkligen åstadkommit. Resultatet är inget att skryta om.

Högskolan har under de senaste två åren allt mer blivit ett svårintaglig fort för alla dem som inte gick ut gymnasiet med högsta betyg. Den regel som gav människor med praktisk arbetslivserfarenhet en chans till högre utbildning, den så kallade 25:4-regeln har avskaffats av den borgerliga regeringen. Den allmänna behörigheten till högskolan för dem som läst praktiska och yrkesförberedande program på gymnasiet har också avskaffats och likaså rekryteringsstödet som gjorde det möjligt för arbetslösa att söka sig till högre utbildning. Man har också avbrutit utbyggnaden av högskoleprogram med högt söktryck inom sektorer där det råder brist på arbetskraft. Regeringen har också skurit ned stödet till den kommunala vuxenutbildningen med en tredjedel och tagit bort det särskilda stödet till Komvux för de kommuner som har den lägsta utbildningsnivån i befolkningen. Det slår hårt mot dem som senare i livet inser att de vill studera vidare.

Att högern vill minska antalet högskoleplatser har länge varit känt, inför valet 2006 motiverades detta med att de ville sätta kvalitet framför kvantitet. Trots detta har de ännu inte satsat några nya pengar på grundutbildning eller forskning. Istället för att gå från kvantitet till kvalitet har den borgerliga regeringens reformer resulterat i en utbildningspolitik med varken kvantitet eller kvalitet.

Den borgerliga utbildningspolitiken slår inte bara hårt mot individer, Svenskt Näringsliv anger att deras medlemsföretag under förra hösten misslyckades med 90.000 nyrekryteringar på grund av att de inte hittar sökande med rätt utbildning. ”Alla kan inte bli akademiker”, säger s kolminister Björklund. Men skillnaden mellan regeringens och socialdemokraternas utbildningspolitik handlar inte om huruvida alla ska bli akademiker eller inte. Skillnaden handlar om huruvida fler eller färre ska kunna få den utbildning de behöver. Det är lätt att prata om autbildning, och det gör skolministern ofta, men han stänger samtidigt dörr efter dörr för Sveriges ungdomar. Om inget görs kommer bara 39 procent av dessa ungdomar att kunna läsa på högskola valåret 2010, jämfört med 47 procent år 2004. Sverige är redan nu det land i Norden som har lägst antal högskoleutbildade, vill utbildningsminister Björklund att vi hamnar sist i Europa? Allt färre utbildningsplatser kommer att öka den sociala snedrekryteringen kraftigt och Sveriges utbildningsnivå kommer att sjunka. Det resulterar i sämre utveckling och konkurrenskraft för Sverige. Det gamla elitsamhället med ransonering av utbildning är tillbaka. Det är ingen ansvarsfull utbildningspolitik – det är mot både mänskligt och ekonomiskt förnuft. Det viktiga är inte vad man säger utan vad man faktiskt gör – regeringen har uppenbarligen gjort tillräckligt i Rosenbad.

Kajsa Borgnäs

Ordförande Socialdemokratiska studentförbundet

Carina Brandow

Ordförande Borås s-studenter