Vi har inte råd med billig bensin

Jag läser i Borås Tidning 10/5 om Janne Berglund, som startat Facebookgruppen Bensinupproret 2.0. Målet är att sänka skatterna på drivmedel. Bensinkostnader ska inte behöva ”gräva en grop i privatekonomin”. Han tycks dock besvärad av miljöfrågan och säger: ”Vi är inte emot miljön på något sätt”.

Jag är en tvåbarnsmamma som det senaste året blivit allt mer oroad av klimatförändringarna. I somras blev det tydligt att de pågår redan nu. Minns ni förra sommaren? Hettan som började i maj och fortsatte vecka efter vecka. Skogarna brann runt om i Sverige. Vattnet började ta slut på sina håll. Bönderna fick nödslakta djur. Jag blev rädd att det kommer en dag när jag inte har vatten att ge mina barn.

Jag gick med i Naturskyddsföreningen och läste om IPCC:s (FN:s klimatpanel) rapport. En sak är lite pinsam, innan jag började läsa tyckte jag att ett par graders uppvärmning inte lät så farligt: ”Det kan ju vara skönt att det blir lite varmare när man bor i Sverige”. Det är förstås mänskligt att inte vilja ta till sig sådant som är obehagligt.

Det är okej att ändra sig. Rapporten beskriver effekter av global uppvärmning orsakad av människor. 2017 nådde vi en genomsnittlig temperaturhöjning på 1 grad, jämfört med förindustriella nivåer. Vid 1,5 graders höjning blir följderna enorma: extremväder, torka, översvämningar, höjda havsvattennivåer och massutdöende av djur- och växtarter. Förra sommaren var bara en liten försmak.

Kanske tänker någon att det inte spelar stor roll om växt- och djurarter dör ut, men den mänskliga arten är beroende av andra arter för sin överlevnad. Vi kan inte äta pengar eller dricka bensin.

Lyckas vi med en begränsning till 1,5 grader innebär det ändå, jämfört med 2 graders höjning, dramatiskt minskade risker för majoriteten av alla arter. Risken för tröskeleffekter minskar, ett slags snöbollseffekt som förvärrar uppvärmningen och kan göra den ohejdbar. Ska vi ha en chans att begränsa till 1,5 grader måste vi agera mycket snabbt. Det handlar framför allt om utsläppsminskningar. Vi behöver sluta använda fossila bränslen.

Janne Berglund vill att det ska bli billigare att köra bil. Thomas Sterner, professor i miljöekonomi, förklarar att när bensinen är billigare kör folk mer bil (Borås Tidning 10/5). Jag förstår att många människor är beroende av bil, till exempel för att klara sin försörjning. Detta är ingen enkel fråga att lösa. Höjda skatter är inte det enda eller självklart bästa sättet att minska koldioxidutsläppen. Att göra det billigare och enklare att resa kollektivt kan vara en del av lösningen. Sänkta skatter och priser på bensin leder dock till ökat bilkörande och ökade utsläpp.

Sedan jag förstått hur illa det är ställt med klimatet har jag börjat göra förändringar i mitt liv. Jag har bland annat minskat mitt bilkörande. Jag promenerar, cyklar, åker buss och tåg. Transporterna tar längre tid, men överraskande nog upplever jag ändå mindre stress. Jag får tid att vila, äta och arbeta på tåg och buss, får mer motion och slipper bilköer och att leta parkering. Jag får även pengar över, som jag skulle ha lagt på bensin och parkering. Jag tror att många kan ha ett liv med hög livskvalitet även med minskat bilkörande.

Det är begripligt att många skrivit på Janne Berglunds upprop. Det är mänskligt att önska sig förändringar som gynnar en själv. Skulle någon fråga på macken: ”Vill du betala 16 kronor eller 8 kronor för bensinen i dag?” så skulle jag välja det senare. Men nu måste vi vara större än så, för det handlar om våra barns och barnbarns överlevnad.

Berglund skulle nog inte slänga ett glasspapper på gatan. De flesta vill inte skita ner. Men ett glasspapper syns förstås… Det finns nog lägen i livet när det är begripligt att man inte orkar hålla ordning på sitt eget glasspapper, men att gå runt med en skylt och uppmana andra att kasta glasspapper på gatan är inte okej.

Janne Berglund, du är inte alls emot miljön. Backa då ur detta som du startat. Säg till dina anhängare att du har tänkt om. Det är okej att ändra sig. Nu hjälps vi åt att rädda världen istället för att bekymra oss om den där gropen i privatekonomin, okej?

Martina Datavs Johansson, Borås