Var finns de verkliga miljövännerna?

Jag som arbetat och levt större delen av de senaste tio åren i Brasilien kan inte annat än förundra mig. Jag skulle med glädje propagera för etanol om jag trodde att det var en socialt och ekologiskt hållbar lösning. Det tror definitivt inte de människor jag talat med i miljörörelsen och andra sociala rörelser i Brasilien. Det finns istället stora tveksamheter kring om en satsning på etanolet från Brasilien hjälper eller stjälper för att lösa klimatkrisen. Den mycket aggressiva monokulturen sockerrör är nu på väg att erövra ekosystemet i den brasilianska Cerradon där flera viktiga floder har sitt upprinningsområde. Nyligen visade en rapport att det tar många år innan en skövling av detta område för produktion av etanol slutar få en negativ inverkan på koldioxidbalansen.

Den jordägarklass i Brasilien som nu hoppas på väldiga vinster gör det inte av några idealistiska skäl. De har genom sitt aggressiva utnyttjande av natur och människor visat att de bara har ett mål i sikte, att tjäna ännu mer pengar och att de inte skyr några medel. Tyvärr får de draghjälp av Naturskyddsföreningen och miljöpartiet.

Det verkar dessutom frodas en from förhoppning om att den brasilianska regeringen skall kunna stoppa marschen mot Amazonas för boskapen och sojan med sockerrören som pådrivare. Efter många år i Brasilien har jag förlorat alla sådana illusioner. De ekonomiska intressena ät tyvärr alldeles för starka. Trots att regeringen länge sagt motsatsen har avverkningen ökat och de inspektörer som försöker göra något åt saken skräms iväg med våld. Precis idag läser jag om den friande domen, trots mängder av bevis, för den jordägare som för tre år sedan beordrade det kallblodiga mordet på den amerikanska nunnan Dorothy Stang. Hon hjälpte småbönder i Amazonas att bedriva ett ekologiskt hållbart jordbruk och hotades flera gånger till livet. Så fungerar tyvärr rättvisan i Brasilien och småbrukarna är nu livrädda.

Även om man på ett mikroplan kan få några sockerbruk att minska på utnyttjandet av natur och arbetare kommer sockerrören på ett makroplan att bidra till ännu mer miljöförstörelse. Varför finns det fortfarande miljövänner som stöttar detta? Jag börjar tro att man inte vågar visa på de verkliga och radikala förändringar som behövs av rädsla för att folk skall skygga. Det är dags för miljörörelsen att med kraft driva behovet av kraftfulla förändringar av trafikpolitik och energipolitik istället för att försvara skenlösningar, och det är bråttom.

Etanolmyten, som drivs av starka ekonomiska intressen, vill få oss att tro att vi kan fortsätta på samma väg och bara byta bränsle i tanken. Det är därför alliansregeringen kan fortsätta att driva en satsning på nya motorvägar. Det är därför Anders Borg kan motsätta sig en kraftfull utbyggnad av järnvägsnätet. Naturskyddsföreningen och miljöpartiet spelar bara bilindustrin i händerna genom att fortsätta sprida illusioner. Var finns de verkliga miljövännerna?

Lennart Kjörling

journalist, filmare och författare