Välkomna kvinnor som präster!

För cirka en månad sedan firades 50-årsjubileet av kyrkomötets beslut att öppna prästämbetet även för kvinnor. Visst finns det god anledning att fira, eftersom beslutet i allra högsta grad var välkommet för en majoritet av de kyrkotillhöriga. Undertecknad välkomnar jubileet och dess orsak och vill gärna bidra med mina synpunkter som förtroendevald i Svenska kyrkan.

Samtidigt som vi firar de jämna 50 åren av beslutet, får vi inte glömma, att det har varit problem under denna period. Många kvinnor kan vittna om negativa reaktioner och förhållningssätt från omgivningen. Det är inte bara manliga kollegor som tagit ställning mot sina systrar i ämbetet utan även andra. Det kan ha varit medarbetare i församlingar, gudstjänstbesökare eller andra som markerat avståndstagande. Kyrkvärdar har demonstrerat sin uppfattning genom att inte vilja tjänstgöra när prästen varit en kvinna. Gudstjänstbesökare har vänt om när de förstått, att det var en kvinna, som skulle dela ut nattvarden.

Detta pågår tydligen i viss omfattning ännu idag! Ofta är det subtila och svårupptäckta signaler. Det kräver stor styrka att stå emot detta. Ingen ska behöva utsättas. Det handlar om ett arbetsmiljöproblem av ibland svårartat slag. Hur kommer man åt ett kyrkoråd eller delar av detta, som inte vill ha en kvinna till kyrkoherde beroende på hennes kön? Från hela vårt land vittnar prästvigda kvinnor om diskriminering, som fortfarande pågår. Detta trots arbetsmiljölagstiftning och vad som står i det inomkyrkliga regelverket, kyrkoordningen.

Saker och ting har trots allt blivit mycket bättre. De allra flesta, som besöker verksamheter, och på olika sätt kommer i kontakt med kyrkan uppskattar såväl kvinnor som män som präster liksom som församlingsmedarbetare i övrigt. Om detta är jag övertygad. Det faktum, att det finns präster av båda könen, är en stor tillgång.

Jag har nyligen varit på årets kyrkomöte i Uppsala. Helt klart står de allra flesta nomineringsgrupperna för en positiv hållning, när det gäller kvinnor såväl som män som präster. Man påminns dock om att det finns undantag. Det finns alltså all anledning för var och en medlem i Svenska kyrkan att gå och rösta i nästa kyrkoval – 20 september 2009 – och att då lägga sina röstsedlar i valen till församling, samfällighet, stift och kyrkomöte, på dem man vet, vad de står för. Ta reda på vad Era kandidater tycker!

Själv företräder jag moderaterna. Jag kan försäkra, att vår uppfattning är positiv till att både kvinnor och män ska kunna verka på lika villkor som präster och biskopar. Det fel som kyrkan – och staten på sin tid – gjort är att under de gångna 50 åren inte vara tydligare med sin hållning till förmån för kvinnor och mot all diskriminering. Långt tidigare borde regeringen ha utsett en kvinna till biskop. Nu har kyrkan själv ansvaret att se till att den ökande andelen kvinnor bland prästerna också avspeglas, när det gäller kyrkoherdar och biskopar.

Svenska kyrkan är och ska vara en öppen folkkyrka med låga trösklar. Den ska vara en kyrka, vars budskap känns angeläget. Bibelns uttolkning bör alltid kunna relateras till den tid och det sammanhang, som vi lever i. Det bör betonas, att det inte är förbjudet att tolka Bibeln utifrån sin egen teologi, om ovan relaterade förhållningssätt med respekt för kvinnor inom kyrkan och respekt för kyrkoordningen iakttas. Alla bör kunna ses med ömsesidig respekt.

Jan G Nilsson (m)

Förtroendevald i Gustav Adolfs församling, Borås kyrkliga samfällighet och kyrkomötet