Valda sanningar styr oss
Han skriver att det är en mental kollaps, att det inte finns något svar och att det aldrig går att förstå, men att vi ändå måste försöka förstå.
Det finns kanske ett väldigt enkelt svar. Beteendet/agerandet visar hur oerhört kraftfulla mina presuppositioner är. Presuppositioner är ett paraplybegrepp för en massa andra ord: värderingar, valda sanningar, bestämda uppfattningar, tro, fördomar, åsikter, inställning med mera.
Det som gör mina ”valda sanningar” så kraftfulla är att de är alldeles sanna för mig. Men kanske helt obegripliga för andra. Ta till exempel flygkaparna som flög in i skyskraporna, ta Behring Breivik i Norge. Mina ”valda sanningar” styr hur jag ser på mig själv, andra människor och omvärlden. En del av dessa ”valda sanningar” har jag inte valt själv, det är någon annan som sett till att jag har fått in dem i min skalle. Föräldrar, lärare, kyrkan, politiker, kulturen jag lever i, idoler, kompisar. En del har jag givetvis själv valt.
Har jag väl fått in en ”vald sanning” i huvudet, min egen eller någon annans, så kan det vara väldigt svårt att bli av med den. Oavsett när och hur de hamnat i min skalle, så påverkar de mitt beteende och min verklighetsuppfattning här och nu.
Historien och samtiden är full av exempel på vad människor kan åstadkomma utifrån den tro de har. I många fall har fantastiska, otroliga saker uppnåtts, i andra fall väldigt hemska saker. Till exempel att förskjuta sina egna barn för att de inte har ens egen tro eller ta livet av både sig själv och dem som inte har den ”rätta” tron, utrota folkslag med mera.
Ett lite komiskt exempel på vad som kan hända: 1632 gav Galileo Galilei ut en bok som beskrev två olika världssystem. Han hävdade att jorden kretsar runt solen. Katolska kyrkans tro var tvärtom, jorden är i centrum. Domen för att föra ut denna irrlära blev livstids husarrest. 1992 beklagade katolska kyrkan domen, år 2000 upphävde påven den.
Eftersom presuppositioner kan vara väldigt kraftfulla, är jag lite bekymrad över tillståndet i dagens samhälle och framför allt i skolan. Enligt statistik över betygen från årskurs 9 var det förra året 14 000 elever som lämnade grundskolan med så dåliga betyg att de inte kan söka in till gymnasiet. Enligt en debattartikel i BT 11/9 kommer 150 av dessa elever från Borås.
Vad skapar det för valda sanningar hos dessa elever, vad skapar det för valda sanningar hos andra om dessa elever. Vilka tillstånd skapar det hos individerna och i samhället runt dem? Är det de tillstånd vi vill ha eller blir det helt andra tillstånd? Och vilken effekt får det? På valaffischerna förra året deklarerade Jan Björklund: ”Framtiden börjar i klassrummet”. Tänk om vi skapat ett skolsystem som gör att för många, väldigt många, slutar framtiden i klassrummet? Min valda sanning är: Alla kan!
En förutsättning är dock att varje individ blir mött utifrån den man är, ens behov och ens förutsättningar. Alla är olika, lär in på olika sätt och inte minst i olika tempo. Några är snabba, andra behöver mycket mera tid.
En annan förutsättning, som forskning tydligt visar, är att alla de som möter eleverna behöver ha en vald sanning som säger att alla kan, alla duger. Lärarnas förväntningar har en avgörande effekt på elevernas resultat. Det blev om inte annat tydligt i vinterns TV-serie Klass 9A.
Tänk om det är så att betydligt viktigare än betyg är att våra barn lämnar skolan med starka positiva valda sanningar om sig själva, sin förmåga och sin syn på andra, att olikheter är en styrka och inte ett hot som måste förgöras. Dessa saker lär vi inte genom att läsa en bok, det lärs in på helt andra sätt. Men det har vi nog inte tid med. Vi skall ju banka in en massa fakta, så att vi kan ha prov för att sätta ”rättvisa” betyg. Att eleverna i en del fall inte förstår vad de skall använda kunskapen till får vi på köpet. Hade vi lagt mer tid på detta hade vi kanske inte ens behövt fundera på Stefan Eklunds fråga som ”inte har ett svar”.
Göra Persson
kommunikolog
utbildare
egenföretagare
