V vill förbjuda kontantlösa banker

Någon skrev till mig att om bankerna slutar med kontanter är det som om apoteken skulle sluta med medicin. Det ligger en del i det.

Allt fler banker har helt upphört med kontanthantering eller infört restriktioner för hur man får ut ta ut sina pengar från banken. Och utvecklingen har gått väldigt snabbt. År 2010 var det 179 bankkontor som hade slutat med kontanthantering och 2010 hela 560 det vill säga en tredjedel av alla bankkontor, enligt Bankföreningens statistik. Och i år kan vi antagligen lägga till ytterligare ett stort antal bankkontor till den statistiken.

Nästan en tredjedel av Swedbanks kontor var kontantlösa i fjol. För Nordea var den siffran nära hälften och för SEB nästan 60 procent. Det är bara Handelsbanken som fortsätter att ta ansvar för att ge sina kunder tillgång till kontanter. Det betyder att väldigt många människor fått sin rätt till sina egna pengar inskränkt. Något som särskilt drabbar människor i glesbygden, där det kan vara långt mellan bankkontoren.

Jag kan förstå att människor är upprörda över detta. För en del är det viktigt att ha kontanter för att det är lättare för dem att då ha kontroll över sin ekonomi. Andra vill inte ha kort av integritetsskäl och en del har problem med tekniken. Vissa affärer tar inte kort på grund av att det är dyrt. Det är svårt att betala sina räkningar för en del om de inte får sätta in kontanter. Medan åter andra blir upprörda över att de inte får bestämma över sina egna pengar, sätta in och ta ut dem i kontanter trots att det är deras egna pengar.

Bankerna motiverar sitt agerande med att bankkontoren blir säkrare utan kontanter och hänvisar istället bankkunderna till livsme-delsaffärerna. Det är ett i grunden felaktigt och osolidariskt resonemang. Bankerna har en högre säkerhetsnivå än livsmedelsaffärer. Och butiksrån är betydligt vanligare än bankrån. Enligt siffror från Brottsförebyggande rådet anmäldes 778 butiksrån 2011 och 43 bankrån. Mot den bakgrunden är det helt bakvänt att skyffla över kontanthanteringen på livsme-delsbutikerna.

Bankerna säger att de vill minska kontanthanteringen av arbetsmiljöskäl. Jag håller med om att det är eftersträvansvärt, men menar att det kan uppnås på andra sätt. Billiga eller gratis kortavgifter, sänkta kostnader för handlare, högre ränta på konton där man väljer att inte ta ut kontanter eller sätta in och så vidare, är några sätt att få kunderna att använda mindre kontanter. Men då får bankerna själva betala för den minskade kontanthanteringen.

Samtidigt som det skett en dramatisk förändring för bankkunderna har finansmarknadsminister Peter Norman varit helt passiv. Norman bär det politiska ansvaret för banksektorn och har de nödvändiga verktygen för att göra något åt saken. Men Norman menar, på fullaste allvar, att några åtgärder inte behövs. Det är en obegriplig slutsats.

Jag vill att bankerna genom föreskrifter ska åläggas att upprätthålla en viss kontanthantering. Om inte finansmarknadsministern anser att föreskrifter är ett lämpligt verktyg finns alltid lagstiftningsmöjligheten. För något måste göras och det fort.

Ulla Andersson (V)

ekonomisk talesperson