Utan antibiotika är det förkylt
Västra Götalandsre-?gionen börjar i oktober kampanjen ”Stoppa invasionen”. Den krigiska uppmaningen gäller att stoppa bakterier som inte längre påverkas av antibiotika, med ett möte för allmänheten i Borås den 4 oktober. Fast är det verkligen allmänheten som måste byta attityd?
Hösten drar in över landet. Vi smittas av hundratals olika sorters bakterier på arbetsplatser, dagis, skolor och även på sjukhusen. Infektionssjukdomar är besvärliga, med illamående och förlorad tid från arbetet som följd.
På 1800-talet orsakade infektionssjukdomar epidemier och mer än 20 procent av dödsfallen. Folk blev inte så gamla på den tiden, eftersom de flesta dog unga. Penicillinet räddade miljontals liv. TBC kan medicineras, lunginflammation är inte dödligt, syfilis, gonorré, öron- och urinvägsinfektioner kan botas. Operationer är inte längre livshotande när läkaren kan kontrollera sårinfektioner.
Nu riskerar vi att förlora allt. Allt fler sorters bakterier överlever de sorters antibiotika som finns. Då riskerar vården att stå hjälplös inför vanliga sjukdomar. Det är det naturliga urvalet, evolutionen, som ligger bakom. De bakterier som överlever antibiotika sprider egenskapen vidare till nya bakterier.
Regeringen med socialminister Göran Hägglund har satt som mål att begränsa antalet recept på antibiotika som får skrivas ut till 250 stycken per 1.000 invånare och år. Hur kan vi vara säkra på att en viss utskrivningsgrad är den optimala? Målet har satts av föreningen Strama efter en uppskattning i Kalmar län. Tar det hänsyn till skillnaderna mot Västra Götalandsregionens åldersstruktur och annorlunda behov?
Användningen av antibiotika är en fråga för läkare efter vetenskap och beprövad erfarenhet och i samråd med en informerad patient. Många onödiga antibiotikarecept skrivs ut då det inte alltid är så lätt att ge rätt diagnos om en infektionssjukdom beror på bakterier eller virus. Antibiotika verkar inte på virus.
Sverige visar en sjunkande konsumtion av antibiotika. Trots det så fortsätter problemet att öka. Relationen är inte helt entydig. Det finns risker med att skriva ut ?mindre antibiotika med flaskhalsar och minskad tillgänglighet i vården som följd. Det kommer att innebära faror för patienterna. Då är det viktigt från sjukvårdens sida att vara öppen om även de riskerna.
En del av lösningen är att peka på patientens egennytta. Till exempel hade Region Skåne ett initiativ som stärkte patientens vilja att informera sig, då avgiften för återbesök slopades om antibiotika inte skrevs ut vid första besöket. Det anslaget skulle göra bättre nytta mot antibiotikaresistensen.
Det spelar roll om vi ser antibiotika som en ändlig resurs som måste ransoneras, eller som en utmaning för vår uppfinningsrikedom för att forska fram nya lösningar. Det är ju antibiotikaresistensen vi vill åt – inte antibiotikan i sig.
Waldemar Ingdahl
författare till rapporten ”Världens väntan på antibiotika, sex förklaringar till antibiotikaresistensproblemet” om antibiotikaresistensens effekter och orsaker från Timbro (2012)
