Tidsbrist den stora folksjukdomen

Vid övergång från semester till arbete blir det uppenbart att det är tidsbristen som är den stora folksjukdomen i vårt moderna samhälle.

Många har nog inför hösten lovat att umgås mer med barnen, börja träna oftare eller kanske påbörja det där projektet som ligger och väntar. Men ofta saknas tiden, eller orken, att göra det som är viktigt för oss.

Miljöpartiet ser det som en framtidsfråga att ge människor mer tid att leva. Det är politik i allra högsta grad att skapa förutsättningar för tid. Den negativa utvecklingen, som ökad konsumtion av snabbmat, barn som inte träffar sina föräldrar eller utbrändhet, är skadligt för både den enskilda och för samhället i stort.

Vi driver frågan om sänkt arbetstid av flera skäl. Dagens höghastighetssamhälle där mer alltid är bättre har ett högt pris både ekologiskt och socialt. Forskning av bland andra Chalmersprofessorn John Holmberg visar på ett nära samband mellan hur mycket vi arbetar och hur mycket växthusgaser vi släpper ut. Med mer tid hinner fler ta cykeln till jobbet. Med mer tid hinner fler laga bra mat. Med mer tid hinner fler källsortera. Det vinner alla på.

Länge har produktiviteten i vårt samhälle ökat, bland annat genom ny teknik och bättre organisation. Denna ökning i produktivitet har oftast tagits ut som höjd lön. Men att i stället sänka arbetstiden skulle rädda inte bara vårt privatliv utan även planeten. Det är rimligt att börja fråga vad vårt största behov egentligen är – fler prylar eller mer tid?

Sänkt arbetstid är också ett sätt att hantera arbetslösheten. För samtidigt som det finns många som sliter ut sig med att jobba för mycket, så finns det många som mår dåligt för att de inte får jobba alls. Miljöpartiet tycker det vore naturligt att dela på jobben.

Arbetstiden har i Sverige kortats vid ett flertal tillfällen i historien. Under slutet av 50-talet sänktes arbetstiden till 45 timmar i veckan. Under slutet av 60-talet lagstiftades om

42,5 timmars normalarbetstid. Ett riksdagsbeslut 1970 resulterade i en generell arbetstidslag som föreskrev 40 timmars normalarbetsvecka. Normalarbetstiden anger vad som är normen om inget annat uppges vid en anställning, men oavsett normalarbetstid finns det förstås människor som arbetar mer eller mindre. Det finns fortfarande individuella valmöjligheter, men samhället tjänar på att snittet sänks.

Det är hög tid att diskutera nästa steg. I Miljöpartiet pågår under hösten ett rådslag där vi diskuterar hur vi på bästa sätt ger människor tid att leva. Det kan vara sänkt normalarbetstid, ge småbarnsföräldrar utökad möjlighet att jobba mindre eller kanske att återinföra friåret.

För några år sedan presenterade SOM-institutet en undersökning som visade att en majoritet av svenska folket skulle föredra sänkt arbetstid framför höjd lön. Runt om i världen växer en rörelse av människor som är beredda att byta pengar mot tid. Det har skämtsamt uttrycks som att man vill ha ”ett liv före döden”. Flera länder, bland annat Frankrike, har sänkt normalarbetstiden till 35 timmar per vecka.

Det är dags att även väcka diskussionen i Sverige. En sänkt arbetstid vore en åtgärd för minskad arbetslöshet, bättre miljö och ökad livskvalitet. Att ge männi-skor tid att leva är ett av de viktigaste stegen för att nå ett hållbart samhälle. Det måste få finnas tid för det som är viktigt för oss, även efter semesterns slut.

Lise Nordin (MP)

riksdagsledamot