Tiden rinner ut i Camp Ashraf
Vi människor har en tendens att ta upp brott mot mänskliga rättigheter efter att brottet inträffat, i stället för att örhindra brottet innan själva händelsen ägt rum. Srebrenica och Rwanda är exempel som skulle ha kunnat förhindras och som vi fortfarande pratar om när vi diskuterar brott mot mänskliga rättigheter. Men det kommer att pratas om ett nytt ställe om det inte görs något nu, och det är Camp Ashraf och Camp Liberty.
Som svensk-iranier har jag upplevt den iranska regimens barbariska metoder när det kommer till mänskliga rättigheter. Enligt svenska UD har situationen när det gäller mänskliga rättigheter i Iran försämrats kraftigt de senaste åren: ”Det är 58:e gången som ett sådant fördömande sker och Iran står först på listan när det gäller avrättningar av egna invånare.”
Under Irak-invasionen 2003 slöts ett avtal med de amerikanska militärmyndigheterna där Camp Ashrafs invånare garanterades skydd mot att de fick lämna ifrån sig alla vapen till amerikanerna, vilket de gjorde.
Två dödliga attacker skedde 2009 och 2011 mot de obeväpnade invånarna i Camp Ashraf av de iranska styrkor som enligt överenskommelsen skulle skydda dem. Under den första attacken dödades elva och år 2011 dödades 36 invånare och sammanlagt är 1071 fortfarande sårade efter dessa två grymma angrepp. Flera av de sårade har senare avlidit på grund av den irakiska militärens medicinska blockad.
Efter en omfattande medicinsk kampanj för en fredlig lösning på Asraf-frågan har FN:s flyktingkommissariat (UNHCR) slutligen börjat engagera sig i denna humanitära kris som skapats av den irakiska regeringen, som tänkte stänga Camp Ashraf i slutet av 2011.
Enligt ett avtal mellan FN:s Irakkommission (UNAMI) och den irakiska regeringen skulle de iranska flyktingarna flyttas i grupper om 400 män och kvinnor från Camp Ashraf till Camp Liberty som är en av USA:s gamla militärbaser som ligger strax utanför Bagdads flygplats.
Hitills har mer än 2000 Ashraf-invånare flyttats till Camp Liberty trots att den irakiska regeringen ständigt bryter mot villkoren i avtalet som de har undertecknat med FN, samt vägrar att respektera lägerinvånarnas grundläggande mänskliga rättigheter.
Camp Liberty har inte tillräckligt med vatten och elektricitet och de sanitära förhållandena är vedervärdiga. Den irakiska regeringen tillåter inte heller att de funktionsnedsatta flyktingarna får använda sina speciella fordon för att kunna förflytta sig på Camp Liberty. FN har fastställt att Camp Liberty är en tillfällig övergångsplats för lägerinvånarna.
Enligt en överenskommelse med UNAMI:s representant Martin Kobler ska alla invånarna i Camp Ashraf omgående flyttas till ett tredje land.
Nu har den irakiska regeringen för andra gången gett en tidsfrist att kvarvarande i Camp Ashraf måste lämna lägret (cirka 1200 invånare) innan den 20 juli, eftersom det ska stängas. Den irakiska regeringen har visat att den i och med de två attackerna uppfyller den iranska regimens order att döda de kvarvarande i Camp Ashraf och tortera invånarna i Camp Liberty genom att inte ge dem deras minimala grundläggande rättigheter.
De kvarvarande i Camp Ashraf har meddelat att de är beredda att flytta till Camp Liberty om några av deras grundläggande rättigheter, till exempel speciella fordon för funktionsnedsatta, vatten, elektricitet och fläktar uppfylls av den irakiska regeringen.
Nu är det dags, situationen är som den är, folk vet vad som händer i Camp Ashraf och Camp Liberty, FN vet om detta, EU vet om detta och USA:s regering vet om detta. De kan förhindra det innan det är för sent.
Morteza Sadeghi
