Annons

Sverige är en humanitär stormakt

Förenklad klassmotsättning, det kallar Ulrik Nilsson (M) det ”när vissa partier ställer ’invandrare’ mot oss andra med en bitter underton om hur ’massinvandringen’ påverkar äldreomsorg, skola eller pensioner.”
Debatt • Publicerad 1 september 2014
Foto: 

Under min Muf-tid i slutet av 1970-talet så präglades bilden av politik av den övervintrade 68-rörelsen. SSU definierade människor som antingen ”arbetare” eller ”kapitalister”. Jag kunde i deras dikotomi aldrig räknas som arbetare och därmed blev jag kategoriserad som kapitalist och alltså förkastlig och mindre värd – en motståndare mot det goda samhället.

Mot detta argumenterade vi i Muf för idén att allt börjar med individer som har möjlighet att utvecklas och agera utifrån sina egna förutsättningar. Vi ville mot klasskampen ställa en liberal berättelse om människor som i det lilla gjort väl och medverkat till förändringen.

Annons

I dag ser jag samma typ av förenklad ”klassmotsättning” när vissa partier ställer ”invandrare” mot oss andra med en bitter underton om hur ”massinvandringen” påverkar äldreomsorg, skola eller pensioner. De flyktingar som nu i skuggan av krig och katastrofer kommer till vårt land blir med sådant förenklat synsätt inräknade som en del av ”massinvandringen”, och därmed dåliga för vår välfärd, såsom jag blev ond som kapitalist på 70-talet.

Därför bör vi istället hjälpa dem ”där hemma” så dom inte kommer hit och drabbar de vanliga. Denna kategorisering av människor är inte värdigt en humanitär stormakt som Sverige. För mig är flyktingar en fråga om människosyn, hur jag vill behandla andra och hur jag själv skulle vilja bli behandlad.

Politiskt skapas ytterligare en konstruerad motsättning, ”rasister” ställs mot ”goda”. Än en gång definieras grupptillhörighet och utifrån den säger ”god” eller ”ond”, är du inte det ena blir du det andra. Så är det inte.

Vad som är ännu värre är att, genom att i ord sälla sig till de som är anti-rasister, så kan man lite under den politiska radarn föra en politik som begränsar öppenheten, och som därmed begränsar individens möjligheter. Det går exempelvis att driva frågor som att facken ska ha veto när det gäller arbetskraftsinvandring, vilken är detsamma som att säga ”svenska jobb till svenskarna”.

Känns argumentet igen? Det har nog nämnts från de som definieras som rasister, men kommer det från anti-rasister så är det ok eller? Eftersom striden är hård så kan man genom att vara anti-rasist föra fram åsikter som egentligen ställer påstådda svenska intressen mot andras utan att det uppmärksammas. Konsekvensen blir dock den samma, en ökad svensk isolering.

Hur ser då en liberal berättelse om detta ut? Hur ger vi individer möjligheter att välja? Hur ger vi både fysisk och intellektuell rörlighet? Jag tror det är tre punkter som är viktiga:

* Vi ska hjälpa de som är i nöd så gott vi kan. Om vi avvisar den fattige och svage då följer vi inte våra mänskliga instinkter. För mig är allas mänskliga rättigheter en självklar realitet.

* Vi ska värna och utveckla öppenheten. Sverige har mycket att vinna på att vi får impulser, idéer och resurser genom att bjuda in andra att bidra. På samma sätt bör även vi svenskar få och ta möjligheten i ökad utsträckning att få internationella erfarenheter.

* Vi måste börja förstå att ingen invandrare, flykting eller professor är en grupp utan en individ. Gör de något bra ska de få njuta frukten av det, gör de något dåligt ska de ta konsekvensen av det.

För en sann liberal är humanitet, öppenhet och mänskliga rättigheter viktiga. Tillämpas detta så kan Sverige vara en humanitär stormakt. Stora ord, men som målsättning självklara för den som inte definierar människor i klassmotsättningar.

Ulrik Nilsson (M) riksdagsledamot, utrikesutskottet

Så här jobbar Borås Tidning med journalistik. Uppgifter som publiceras ska vara korrekta och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.
Annons
Annons
Annons
Annons