Slopa mantrat om tillväxt
Två herrar, Sture Åström och Miccael Bänagård skriver i BT 8/9, att klimathotet är en bluff och att uppvärmningen av vår planet är en naturlig process. Åström påstår att den ökande kosmiska strålningen leder till färre moln – och därmed mer solinstrålning. Bänagård skriver att trycket med gaser inuti jorden ökar – då ökar även jordens temperatur.
Hur det är med ovanstående teorier kan vara svårt att veta, men det vi med säkerhet vet är att mänskligheten har ökat de värmebevarande växthusgaserna koldioxid, metan och andra gaser till en rekordhög nivå.
Eftersom dessa växthusgaser omvandlar de kortvågiga solstrålarna till långvågiga, stannar värmen kvar i större utsträckning (ungefär som i ett växthus). Utan de naturliga växthusgaserna skulle jordklotet vara extremt kallt, men blir det för höga halter blir det istället för varmt för mänskligheten och vårt nuvarande ekosystem. Om detta är alla seriösa vetenskapsmän överens – dock inte de som anlitas av oljebolag och andra penningstarka grupper i bland annat USA, som inte vill ge avkall på sin billiga olja.
För det är just förbränningen av olja, kol och naturgas som orsakat de höga halterna av koldioxid. Före 1900-talet hade jorden en koldioxidhalt på cirka 0,27 promille – och 0,8 grader lägre medeltemperatur än nu. Detta gäller det globala medelvärdet – regionala variationer förekommer. Föregående vintern var den kallaste på hundra år i Sverige, men då var det andra platser på jordklotet, som var desto varmare.
Den materiella konsumtionen är ojämnt fördelad mellan länderna, liksom även inom varje land. Det land som släpper ut mest växthusgaser är USA med 22 ton per person/år. Det kan jämföras med fattiga länder i Afrika och Asien, som endast släpper ut ett ton per person/år.
En stor del av USA:s befolkning har vant sig vid en alldeles för hög förbrukning av fossila bränslen och vill inte ge avkall på den amerikanska livsstilen. Det finns ekonomiskt starka grupper som därför för en aggressiv smutskastning av FN:s klimatpanel. FN:s klimatpanel (IPCC) samlas regelbundet och består av oberoende forskare inom flera vetenskapsfält och står bakom all faktainsamling och statistik.
Även skadorna som den förhöjda temperatur som växthusgaserna förorsakar är ojämnt fördelad. Det är främst de torra områdena nära ökenområden, som fått känna av den ökande värmen. Endast en liten temperaturhöjning leder till ännu mer brist på vatten för livsmedelsförsörjning och för invånarnas behov av dricks- och hygienvatten.
Det finns otaliga rapporter om vad denna vattenbrist orsakar, just nu är det cirka tre miljoner människor på Afrikas horn, som försöker fly under torkan.
På andra ställen är det kraftigare nederbörd, höjd vattennivå och intensivare oväder, som är det största hotet. Att medeltemperaturen stiger gör att vattnet utvidgar sig och att till exempel Grönlands glaciär smälter. Många kuststäder lever under ett starkt hot, om inga åtgärder vidtages.
Att de båda insändarskribenterna kan bortse från dessa hot och vifta bort dem som naturliga – är minst sagt oansvarigt. Varför inte istället visa lite kreativitet och göra något åt dessa klimathot?
För visst kan vi undanröja dessa hot genom att snabbt avveckla all användning av fossila bränslen.
Detta är vår tids utmaning – och det kommer innebära att många av oss får tänka om. Vi kan inte fortsätta öka förbrukningen av ändliga resurser och tro att ekonomin skall växa i all evighet.
Vi måste diskutera hur en ekonomi utan tillväxt kan se ut. Till detta måste vi forma en teknik, med enbart förnybar energi och produkter som går i ett kretslopp. Att den kommande krisen med arbetslöshet som breder ut sig i världen, skall lösas med ökad tillväxt, är ett förhärskande men föråldrat sätt att lösa kriser. Eftersom fortsatt materiell tillväxt inte är hållbar, så måste vi istället tänka om.
Eftersom BNP har vuxit (med små undantag) de senaste 200 åren tror de flesta att det måste fortsätta så. Vi betraktar även företag som växer som positivt och om någon är kritisk till tillväxt uppfattas denne som motståndare till utveckling. Vi människor tycks vara fångna i en materiell statusjakt, trots att många undersökningar visar att vi inte blir lyckligare av mer konsumtion.
Vi borde istället minska arbetstiden, vilket innebär att många fler kan hinna ta cykeln eller tåg/buss till jobbet istället för bilen. Småbarnsföräldrar skulle hinna vara mer tid tillsammans med barnen och vi andra kunna njuta av ökad fritid. Då skulle kanske jakten på flygresor och statusprylar minska liksom miljöbelastningen. Fler arbetslösa får vara med och dela på jobben och de ekonomiska och sociala skillnaderna skulle kunna minska. Arbetet för ett hållbart samhälle måste börja.
Tommy Josefsson tekniklärare i Borås och nominerad till Borås miljöhjälte 2011