Se på porr som feminist? Javisst!
Apropå det här med barn och porrtittande, som Ida Legnemark (V) tar upp i sin debattartikel i BT 29/4. Hon som så många andra vuxna förfasas över vad det är för porr som barn tittar på. Jag är själv porrtittare periodvis, och jag är snål och skulle inte komma på tanken att gå in på betalsajter. Kärt barn har många namn och när jag låg i lumpen gick de här filmerna under kategorin ”hydraulfilmer”. Ja, folk in dessa filmer testade hydrauliken.
I det här sammanhanget kallar jag det för undervisningsfilmer. Varför då? Jo, för att dessa filmer visar för ungdomar vad de många gånger undrar, det vill säga hur man gör.
Även om sex inte längre är så skambelagt så har vuxna svårt för att prata om det och många äldre minns nog skolan och ämnet sexualkunskap där en lärare stod högröd i ansiktet och skulle försöka förklara. Inte handlade det om själva njutningen under akten, det handlade om sjukdomar och preventivmedel.
När ungdomar ser på porrfilmer får de svar på en del av det som vuxenvärlden inte klarar av att berätta för sina barn.
Jag kommer fortfarande ihåg vad min ena syster kläckte ur sig då det begav sig: ”Hur gör man?”.
Om vi sedan tittar närmare på porrindustrin så har jag vid flera tillfällen sett intervjuer med porrstjärnor som berättar om jobbet, apropå det här med kvinnoförnedring. De får ett manus och sen får de själva bestämma om scenerna de ska spela in känns okej. De kan säga nej till både scenen och till partnern, det är det många som gör.
Det är lätt att vända kappan efter vinden och säga vad som är politiskt korrekt, inte minst för politiker oavsett partitillhörighet. Ta våra feminister, till exempel, som sparkar bakut så fort det handlar om kvinnors kroppar.
En feministisk outsider
