Samhället måste sluta svika HBTQ-personer

Sverige är på många sätt att föregångsland när det kommer till HBTQ-personers rättigheter och möjligheter. Sedan 1978 är myndighetsåldern jämställd, sedan 2003 finns det möjlighet för par i samkönade äktenskap att adoptera barn och sedan 2013 är det möjligt att genomgå en könskorrigering utan krav på sterilisering. Dessa är viktiga reformer som har gett fler människor möjligheten att vara sig själva.

I dag fortsätter den viktiga kampen genom bland annat alla pridefestivaler runt om i landet – för trots att många strider är vunna finns det många fler steg att ta. En av dessa är kampen mot den psykiska ohälsan.

Psykisk ohälsa är ett samhällsproblem som kan drabba alla oavsett sexuell läggning, kön eller ålder. Att sjukdomarna är vanligare och slår hårdare mot HBTQ-personer är dock ett allvarligt problem. En studie från Socialstyrelsen visar att depressioner och ångestsjukdomar är mycket vanligare bland HBTQ- personer och i en annan rapport visar Folkhälsomyndigheten att hela 40 procent av unga transpersoner har försökt ta sitt liv. Vad den höjda risken för dåligt mående bottnar i är såklart olika från person till person, men diskriminering, dåligt bemötande och osäkerhet kan vara bidragande anledningar.

Ett verktyg för att komma åt den diskriminering som många unga möter varje dag är skolan. Utbildningen ska ske på ett inkluderande sätt och att diskutera HBTQ-frågor måste ingå i undervisningen. Det finns också delar av vår lagstiftning som kan bidra till att HBTQ-personer mår dåligt – man får till exempel inte genomgå en köns- korrigering innan man är 18 år. Att i många år gå runt och inte känna sig som sig själv, och inte ha möjlighet att göra någonting åt det, kan såklart leda till att man mår dåligt. Detta måste förändras så att det finns möjlighet att genomgå en könskorrigering i samråd med läkare även innan man är 18 år.

Alltför många skolungdomar mår dåligt utan att veta vad som är fel eller var man kan söka hjälp. Det duger inte. Skolan måste vara en plats som kan fånga upp elever som mår dåligt. Det borde vara lika självklart att det genomförs psykiska hälsokontroller som att genomföra de fysiska hälsokontroller som finns redan i dag. Då minskar risken att unga som mår dåligt faller mellan stolarna eller inte vet vart de ska vända sig.

Att må psykiskt bra är ett grundläggande kriterium för att kunna forma sitt eget liv och orka med vardagen. Att så många HBTQ-personer inte har möjlighet till det är ett stort misslyckande.

Det behövs både allmänna insatser, som bättre tillgång till hjälp i skolan, och riktade insatser, som att vårdgivare ska inneha HBTQ-kompetens och kunskaper om berörda människors situation, för att komma till roten med problemet.

Att fortsätta som i dag är ett svek mot alla HBTQ-personer. Att sitta på lektionen och inte kunna ta in vad läraren säger på grund av sin ångest är inte frihet på riktigt. Att sitta och fundera på hur man ska ta livet av sig för andra, tredje, fjärde och femte gången när man är med sina vänner är inte frihet på riktigt. Att inte få vara sig själv är inte frihet på riktigt.

Emmy Scilaris, klubbordförande, LUF Södra Älvsborg

Soroush Rezai, 2:e vice distriktsordförande, LUF Väst