S röstar för marknaden mot facket

Flera ledande socialdemokrater på ja-sidan insåg säkert EU:s väsen men trodde uppenbarligen att det skulle vara möjligt att förändra, till exempel Ingvar Carlsson som drev på för att EU skulle bli en sysselsättningsunion av keynesianskt snitt. Hans idéer sågades emellertid brutalt av EU-kommissionen kort tid efter det svenska EU-inträdet; en sådan politik är inte förenlig med EU:s i grundlagen inskrivna kapitalism.

Exemplen är otaliga på hur reglerna för den inre marknaden har företräde framför miljö, hälsa och arbetstagarnas rättigheter. De mest aktuella exemplen är EG-domstolens antifackliga domar som kommit i rad under det senaste året, till exempel den svenska Laval-domen, som begränsar möjligheten att ta till stridsåtgärder för att försvara lika lön för lika arbete med lönedumpning som följd.

Som det ser ut idag kommer en klar majoritet i den socialdemokratiska riksdagsgruppen att rösta för Lissabonfördraget utan att det finns några garantier för den svenska kollektivavtalsmodellen. Sakläget är ju det att de förslag till lösningar som socialdemokraterna lanserat definitivt har fallit, till exempel en omförhandling av EU:s utstationeringsdirektiv. Visserligen skulle dessa förslag inte ha räckt till även om det funnits stöd för dem, men nu har ett stort antal länder sagt nej liksom en överväldigande majoritet i EU-parlamentet.

En stor majoritet, inklusive de svenska socialdemokratiska EU-parlamentarikerna förutom en, stödde dessutom inte ett förslag från vänstergruppen om ett socialt protokoll som sätter de fackliga rättigheterna över marknadens frihet. Samtliga svenska socialdemokrater röstade nej till ett förslag om att respektera ett svenskt undantag från Laval-domen i EU:s fördrag. Här ser vi alltså hur de socialdemokratiska EU-parlamentarikerna aktivt har motarbetat ett förslag som skulle undanröja Laval-domens konsekvenser och garantera konflikträtten och kollektivavtalen.

Nu hade inte omröstningen i EU-parlamentet någon laglig bäring men visar ändå hur de politiska vindarna blåser inom EU, och tyvärr tycks det för socialdemokraterna vara viktigare att göra upp med högern än att stå för en vänsterpolitik.

Men till skillnad från EU-parlamentet har riksdagen verklig makt att agera så att den svenska kollektivavtalsmodellen räddas. Genom att kräva ett juridiskt bindande undantag som villkor för att ratificera Lissabonfördraget, skulle våra kollektivavtal vara räddade. Förhandlingsläget är urstarkt eftersom alla länder måste vara överens för att det nya fördraget ska kunna träda i kraft. Jag hoppas verkligen att tillräckligt många socialdemokrater ändrar uppfattning och vägrar godkänna Lissabonfördraget vid omröstningen i riksdagen den 20 november. Först då kan de fackliga rättigheterna räddas.

Eva-Britt Svensson (v)

EU-parlamentariker