Reimar Westerlind: Tack för lektionen, Ulf Olsson!

Tack för din lektion i företagsekonomi. Jag fick den för många år sedan: att det är svårt, att det tar tid och att det kostar pengar att starta upp företag. Men framför allt krävs det mod och personligt ansvar för att göra det. Den andra delen av lektionen tycks du inte ha varit med på. Den gick ut på att förklara vad man skall göra för att hänga kvar när man har fått sin position på marknaden. Det är där det svåra ligger. Inte att starta upp, speciellt inte när hela uppgången är finansierad av andras pengar.

Medellivslängden för ett svensk aktiebolag är 18 år. Inte ens våra allra största jättar som Algots, Eiser, Wäfveribolaget, Yllekoncernen, Erlabolaget och stoltheten själv, Magni, klarade av den tuffa resan på toppen. Det blev för svårt. De är som bortblåsta. Det är därför med största ödmjukhet jag kan säga att vi ser fram emot vårt hundraårsjubileum i augusti nästa år.

Ett företag skall ha en mening och ett mål. Framför allt skall det finnas ett behov. Det fanns inte någon i Borås som reste sig upp och ropade: Vi behöver ett kongresshus! Men nu står det där, en politisk hobbyverksamhet, som enligt dig skall visa att Borås har mod att våga satsa sig in i framtiden. Hur modigt är det att arrangera en kongress för 500 släktforskare från Sveriges alla hörn? Det kommer inte att stå i historieböckerna.

Samma dag som din insändare kom fanns det ytterligare en intressant rubrik i BT.  Ett stort rop på hjälp från en av stadens rektorer i ett utsatt område: ”Rektor slutar – om skolan tvingas till uppsägningar”.  Skolan skall spara 700 000 kronor. Då fanns det ingen politiker som reste sig upp och slog näven i bordet. Det kunde ha givit historiskt återskall.

Det intressanta med hela din artikel är att du tycks ha tvärvänt i hela din uppfattning om kongresshuset. Numera är det ett näringslivsnav för hela Borås. I Bellonasalen i gamla Folkets hus förklarade du att kongresshuset är en allmän mötesplats för alla, som ett torg i en infrastruktur. Den behöver ingen ekonomisk kalkyl. Det finns inget pris på ett torg. Hur tror du många av Borås rektorer tänker när de ser alla dessa fina tomma lokaler bakom svarta fönster när de saknar viktig personal och knappt kan få mögelskadade lokaler renoverade?

Textile Fashion Center tror jag på. Synd bara att det blandas ihop med Borås kongress i Akademiplatsen AB. Jag tror att Textile Fashion Centers goda rykte kan skadas av det. Det är värt ett bättre öde. De två arbetar i två helt olika divisioner.

Som gammal hotellägare gläds jag naturligtvis också åt den fina hotellbeläggningen.

I dag har kongresshuset Borås mest avancerade marknadsföringsbolag till sin tjänst. Ett annat bolag som staden sponsrar kraftfullt. Det hjälper inte. De flesta dagsbesökarna som kommer är från trakten och får ett lägre pris än vad de lokala entreprenörerna erbjuder. Det är bara att flytta pengar från en ficka till en annan och kan inta vara någon djärv satsning eller som du säger: Att tänka stort.  Förr sade man: Att tänka rätt är större.

Nej, Ulf Olsson, jag vilseleder inte boråsarna om kongresshuset. Jag bara upplyste om att det nya fina näringslivsbolaget Akademiplatsen AB läcker som ett såll. Det är du som leder pengarna vilse.

Reimar Westerlind