Rånvågen visar hur tandlös lagen är

Jag har som närstående följt rättegången mot tre unga killar, som enligt åklagaren begått elva rån eller rånförsök i Borås under hösten. Ett av rånen har rubricerats som grovt, vilket innebär ett kortaste straff på fem års fängelse, för en vuxen person. De häktade har erkänt vissa brott men förnekat andra. Samtliga rånoffer har berättat om sin dödsångest och hur händelserna inskränkt deras möjlighet till ett normalt liv. Det är således synnerligen råa metoder som brukats och rånarna har varit väl förberedda.

De misstänkta gärningsmännen ska enligt polisutredningen ha planerat sina rån genom att anskaffa tre pistoler och åtminstone en kniv, och man har satt sig in i vad som krävs för att fabriksåterställa de smartphones som de stulit och man har skaffat mörka kläder, tagit på sig handskar och skylt sina ansikten. Man har också planerat var rånen skall ske och de har haft klara instruktioner till offren hur de skall bete sig för att inte kunna identifiera gärningsmännen och hur de skall bete sig för att ta ut pengar från bankomaterna.

När man dömer ut straffet för dessa ungdomar så skall de enligt gällande regler ha rabatt på grund av låg ålder, men också mängdrabatt för att de begått många brott. Slutligen medges en generell rabatt på en tredjedel av strafftiden. Mängdrabatten fungerar så att strafftiden minskar med hälften från och med det andra brottet. Ungdomsrabatten fungerar så att till exempel en 16-åring endast skall avtjäna en fjärdedel av vad en vuxen skall sitta av. Enligt dessa regler så innebär det att det elfte rånet, som har ett straffvärde för en vuxen på två år, skall räknas om till en tiondels dag.

Jag menar att det inte går att generellt medge strafflindring för en person enbart för att han är ung. För att kunna planera, förbereda och genomföra de brott dessa ungdomar erkänt så måste man ju inom vissa områden ha uppnått en betydande mognad. Rånarna har också uppgett att de hade förståelse för offrens känslor, men offren skulle inte bry sig om att de blev kränkta, för det var inget personligt, de var inte ute efter något annat än pengar. Jag anser därför att lagen måste skärpas och att det i framtiden måste bli upp till varje domstol att avgöra gärningsmännens mognad i det enskilda fallet. Och om man då kommer fram till att personen måste ha en viss mognad för att kunna genomföra ett brott, så är man också mogen att ta konsekvenserna av sitt handlande, åtminstone till mycket större del än vad som gäller i det nu aktuella målet.

Lagstiftaren måste ställa sig frågan om offret upplever mindre dödsskräck om den som håller pistolen mot tinningen är ung. Lagstiftaren måste också fundera på om det är rimligt med ett påslag på mindre än en dag om man begår tillräckligt många rån. Jag tror att en majoritet av Sveriges medborgare anser att rättsstaten håller på att krackelera. Det är viktigt att lagarna speglar den gällande rättsuppfattningen i samhället. Om den inte gör det så kommer mörka krafter fram och rättvisa skipas utanför domstolarna. Detta har ju till viss del redan blivit fallet i utsatta områden där de gäng som tagit över håller sig med en egen domstol.

Till dem som tycker tvärtom mot mig vill jag säga att jag tyckte det var mycket lättare att vara liberal i rättsfrågor innan jag drabbades personligen. Jag vill inte se fler rättegångar där gärningsmän triumferande lämnar rättssalen medan offren lämnas ensamma gråtande och förtvivlade över domstolens beslut.

Närstående till ett av höstens många rånoffer

* Huvudregeln är att debattartiklar ska skrivas under med namn. I det här fallet har BT medgett ett undantag.