Rädda klimatet – punktera övertron på CCS

Om inte jordens ekosystem och människans livsbas ska rubbas allvarligt, måste vi bromsa de pågående klimatförändringarna och det mycket snart. Men samtidigt som allt fler inser detta kommer förslag som riskerar att förvärra problemet. En av dessa falska klimatlösningar är avskiljningstekniken CCS.

Den så kallade CCS-tekniken (Carbon Capture and Storage) har på senare tid blivit del av önskedrömmen om enkla klimatlösningar. Med CCS skulle vi kunna fortsätta bränna kol som vanligt och ändå rädda klimatet, säger visionen. Tekniken går kortfattat ut på att i samband med koleldning i stora kraftverk avskilja koldioxiden, vilken sedan förhoppningsvis ska kunna slutförvaras på ett sådant sätt att den inte tränger ut i atmosfären.

Idag är vi cirka 20 år från att tekniken eventuellt skulle kunna användas kommersiellt. Under tiden fortsätter konstruktionen av nya kolkraftverk som spyr ut koldioxid, med en eventuell framtida CCS-teknik som alibi. Inte minst vårt eget energibolag, statliga Vattenfall, sätter sitt hopp till teknikens förmåga att tvätta kolet rent.

Problemet är att ingen vet om tekniken kommer att fungera. Förlitar vi oss på den och den sedan inte fungerar, har vi målat in oss i ett hörn. Då är det för sent att hejda klimatförändringen. Eller för att säga det med Vattenfalls vd Lars G Josefssons ord: ”Om CCS-tekniken inte fungerar, då tror jag att världen har större problem än vad Vattenfall har”.

En osäkerhetsfaktor är lagringen. Även om infångningstekniken skulle visa sig fungera, så kan lagringen bli akilleshälen som gör alla ansträngningar att motverka klimatförändringarna förgäves. Tanken är att lagra den infångade koldioxiden under markytan eller havsbottnen. Men ingen kan garantera att koldioxiden kommer att stanna där. En beräkning från Chalmers tekniska högskola visar att vid en storskalig satsning på koldioxidlagring (som rimligt exempel tas 600 Gt lagrad kol till 2050) räcker det med att en procent av den lagrade koldioxiden läcker ut 2050 för att det ska motsvara dagens globala årliga koldioxidutsläpp.

Det kanske största problem i sammanhanget är att förhoppningen om enkla klimatlösningar blockerar satsningar som gör verklig, bevisad klimatnytta. Forskning om ny energiteknik tilldelas inte obegränsat med pengar. Mer forskning om CCS innebär mindre forskning till vidareutveckling av förnybar energi och teknik för energieffektiviseringar.

Dessutom skulle en färdigutvecklad CCS-teknik utan avsevärda subventioner vara mycket dyr - bara hårt subventionerad kommer den att kunna konkurrera med andra energislag, som vindkraft. Vindkraften å andra sidan är redan både kommersiellt tillgänglig och billigare än en framtida kolkraftbaserad elproduktion med CCS.

Greenpeace har, i en omfattande rapport, tillsammans med över trettio forskare och ingenjörer vid olika universitet och institut över hela världen, kunnat visa att förnybar energi i kombination med ett smartare energiutnyttjande och effektiv teknik kan tillgodose nästan 70 procent av världens elbehov och 65 procent av all uppvärmning till 2050, alltså en bra bit på väg till det helt miljövänliga energisystem som är slutmålet. Rapporten visar att vi kan halvera de globala koldioxidutsläppen från energiproduktionen under samma tid utan vare sig CCS-teknik eller kärnkraft – till en lägre samhällskostnad än om vi fortsätter som idag.

Det är orimligt att satsa enorma resurser på en milt sagt tveksam teknik som kanske kan fungera om 20 år när vi har teknik som fungerar redan idag? µ

Lennart Daléus

generalsekreterar

Greenpeace