Politiska önskelistor utan sans och balans

Ann-Christin Ahlberg (S) berättar inte var pengarna ska tas när hon vill ha mer till välfärden (BT 29/7). I verkligheten är det sådana ofinansierade förslag som motverkar sitt syfte och skickar räkningen till nästa generation.

Politik är inte att leverera fint förpackade önskelistor utan innehåll, men trots det innehöll Ahlbergs debattartikel inte ett enda konkret förslag. Ahlberg vill på ett allmänt plan se mer pengar till välfärden och det är visserligen ett lovvärt önskemål. Men när det kokar ner till hur detta ska ske och varifrån pengarna ska tas, haltar retoriken. 

Verkligheten är tuff. Välfärdens yttersta spets, kommuner och landsting, har det kärvt med lika många elever, lika många patienter och lika många äldre, men lägre skatteintäkter när arbetslösheten ökar. Längst ut står de som riskerar att drabbas när pengarna inte räcker till. 

Kort sagt är vi mitt i en sällan skådad ekonomisk kris och många kommuner är i behov av större resurser, annars riskerar skattehöjningar och nedskärningar. Alliansregeringen har redan ökat stöden i flera steg, senast med 17 miljarder över tre år. Vi moderater flaggade i dagarna för krisstöd till kommunerna. 

Men så finns det också kommuner som behöver se över sina prioriteringar. På vissa håll byggs kulturhus, samtidigt som antalet platser i äldrevården dras in. Andra prioriterar nog så trevliga festivaler med ena handen och avskedar lärare med den andra. Det sätter fingret på problemet, att ibland är inte mer pengar allt - det är vad man använder pengarna till. 

Faktum är att vi ska vara tacksamma att den politiska debatten inte handlar om vilka välfärdsområden som ytterligare drastiskt måste skäras ner, som nu sker i flera andra länder. 

Jag, och flera med mig, har vid flera tillfällen berättat vad alliansregeringen gör för att möta krisen. Bland annat har vi infört ett ROT-avdrag, ökat stödet till den kommunala välfärden, räddat bankerna undan kollaps, investerat i infrastruktur, sänkt skatterna på arbete och satsat på utbildning och arbetsförmedling. Trots krisen har vi också fortsatt att föra en ledande klimat- och energipolitik. 

Vad vi inte gjort är att driva upp underskotten till helt ohanterliga nivåer. Med det skulle följa snabbt svällande statsskuld, högre räntor och en kris som betalas genom lån från nästa generation. När det blåser snålt kan man inte ducka för ansvaret och äventyra välfärden på lång sikt. 

Om några månader är det dags för en ny höstbudget, och Alliansregeringen har tidigare sagt att kommuner och landsting är prioriterade. Om ett utrymme finns kan vi räkna med det som Ahlberg efterfrågar - men inom ramen för en ansvarsfull politik. 

Cecilie Tenfjord-Toftby (M)

Riksdagsledamot