Politiker ska inte ägna sig åt byggverksamhet

I ett debattinlägg i BT den 3 juni försvarar kommunalråden Ulf Olsson och Lena Palmén och vice ordförande i servicenämnden Per Carlsson (samtliga S), Borås stads verksamhet avseende ser-?vicekontoret. Det är en för boråsarna och näringslivet oroväckande och beklämmande läsning.

Sveriges Byggindustrier (BI) anser att Borås stad då, liksom nu på det sätt som servicekontoret bedriver sin verksamhet, bryter mot lagen. BI har begärt att Konkurrensverket väcker talan om förbud enligt konkurrenslagen mot Borås avseende den säljverksamhet som servicekontoret bedriver. Enligt BI snedvrider verksamheten förutsättningarna för en effektiv konkurrens på marknaden.

Bakgrunden är att servicekontoret i Borås, förutom kommunal teknisk serviceverksamhet, även bedriver byggverksamhet på den öppna, konkurrensutsatta marknaden, vilket enligt vår uppfattning strider mot lagen. Servicekontoret bedriver riskverksamhet (byggverksamhet liksom all annan näringsverksamhet på den öppna konkurrensutsatta marknaden är riskverksamhet), man gör det med kommunala skattemedel som bas och man gör det såsom det nu synes, även under politiskt beskydd och försvar.

Redan år 1999 prövade dåvarande konkurrensrådet service-kontorets verksamhet. Rådet konstaterade att det inte tillhör en kommuns uppgift att på en extern marknad sälja tjänster och att försäljningen till stor del stod i strid med kommunallagen.

Vidare säger Konkurrensverket att när en energienhet som lämnar anbud vid kommunal upphandling också har en viss garanterad basproduktion (basvolym) uppkommer en risk för korssubventionering mellan de båda delarna av verksamheten och av detta skäl kan tillämpa priser i anbudssituationer som inte fullt ut täcker kostnaderna.

Denna basvolym har sedan starten 1992 ökat i omfattning och låg under perioden 1999–2004 på en volym mellan 53 och 76 miljoner årligen. På senare tid har denna garanterade basvolym inte särredovisats, så i dagsläget är det oklart hur

ycket som verkligen fås på detta sätt, insynen är obefintlig. Numera kallar man detta för förhandlingsupphandling, men det är det endast servicekontoret som bjuds in till denna upphandling.

Trots konkurrensrådets yttrande 1999 har servicekontorets verksamhet ökat under de år som gått. Enligt uppgift på hemsidan var intäkterna år 2000, 178 miljoner kronor. 2008 är intäkterna 273 miljoner kronor. År 2008 hade servicekontoret 260 anställda och bedrev verksamhet inom tryckeri, anläggnings-, fastighets- och fordonsavdelning samt verkstad. Enligt Sveriges Byggindustrier kan den verksamhet som kontoret bedriver lika väl utföras av privata företag. Det är med andra ord inte fråga om att kontoret är nödvändigt för att privata alternativ saknas.

Konkurrensrådet konstaterade 1999 att det i rättspraxis godtagits att försäljning av överskottskaraktär får ske under vissa förutsättningar. I fallet Borås och servicekontoret rör det sig dock inte, som rådet framhöll, om någon tillfällig överskottsförsäljning och heller inte om en situa-?tion där efterfrågan plötsligt viker. Den bedömning konkurrensrådet gjorde 1999 är minst lika relevant idag.

Servicekontorets verksamhet är omfattande och expanderande. Från servicekontorets sida gör man ingen hemlighet av det. Tvärtom vänder man sig till såväl den privata som den offentliga marknaden med sina tjänster och deltar öppet i andra kommuners entreprenadupphandlingar. Enligt servicekontoret spelar kommungränserna allt mindre roll. Kommunallagens regler tycks sakna all betydelse i Borås, uppenbarligen oavsett partitillhörighet (se även debattartikel i BT 4 juni 2010).

Servicekontorets verksamhet under åren och den politiska inställningen till den, oavsett partifärg, ger en negativ bild av det näringsklimat som råder i Borås. På sikt skadar det självfallet möjligheterna för entreprenörer att verka inom kommunen, konkurrensen blir på sikt sämre och arbetstillfällen som ger skatteintäkter minskar.

Med den inställningen som de undertecknande har skulle all verksamhet må bäst av att bedrivas inom den offentliga ramen och under politikernas vingar. Allt annat är fördyrande, ger upphov till misstag och skapar karteller. Man tar sig för pannan av denna logik.

I debattartikeln skriver författarna att påhoppen från branschen de senaste åren varit många. Det tar politikerna som intäkt för att det är alla andra som har fel. Man pekar på att det borgerliga blockat har fel lojalitet och man påpekar att privata aktörer har dålig lokalkännedom. Dessa påståenden är lågvattenmärken av sällan skådat slag. Är inte politiken av bättre kvalité i Borås så är det illa.

I en debattartikel daterad 4 juni 2010, skriven av Bo Jacobsson och Olle Hermansson, Vägvalet, framhålls att pajkastningen inte löser frågan om servicekontoret. Men kan en av anledningarna till den så kallade pajkastningen vara att Borås stad inte öppet redovisar hur mycket som årligen investeras i maskiner och utrustning och hur detta sedan belastar pågående projekt.

Det är anmärkningsvärt att de undertecknande i båda debattartiklarna har uppfattningen att man har stora planer för förvaltningen och att man vill utveckla och förädla verksamheten. BI rekommenderar politikerna i Borås att läsa lagen samt rådgöra med Konkurrensverket.

Andreas Brendinger

regionchef Sveriges Byggindustrier