Mycket snack men lite verkstad när det väl gäller

Nyligen röstades de nya reglerna i konkurrenslagen igenom. I många år har kommunerna flyttat fram sina positioner och klampat in på det privata näringslivets mark. Det har de gjort i strid med kommunallagen och det har inneburit att privata företag ställts inför en orimlig konkurrens av kommunerna. Listan kan göras lång, men några exempel på olagliga kommunala verksamheter är gym, hotell och försäljning av tolktjänster. 

De nya reglerna är avsedda att hindra kommuner och landsting att på orättvisa villkor konkurrera med privata företag. Det som länge har varit olagligt kommer nu till slut att kunna förbjudas. Tidigare har olaglig kommunal verksamhet varit straffri. Som att alltid slippa böter när du åker fast för fortkörning. 

Redan i en debattartikel i DN i februari 2007 lovade Maud Olofsson att göra något åt frågan om kommuners tänjande på den kommunala kompetensen. För oss som önskar ett bättre företagarklimat klingade Maud Olofssons ord som ljuv musik i öronen. Men dessvärre är det så att retoriken inte speglar den praktiska politiken. De nya reglerna är ett bra och mycket efterlängtat initiativ men upplägget riskerar att bli verkningslöst.

Något förenklat ger lagförslaget Stockholms Tingsrätt rätten att förbjuda i dag redan olagliga kommunala verksamheter, men bara om det också kan bevisas att verksamheten dessutom snedvrider konkurrensen. En kommunal verksamhet kan även fortsättningsvis bedrivas olagligt om den inte snedvrider konkurrensen. Vi befarar att detta i praktiken innebär att mycket lite kommer att förändras. 

Konkurrensverket är den myndighet som ska agera åklagare i dessa ärenden. En drabbad företagare har rätt att ta ärendet till domstol först efter att Konkurrensverket beslutat att inte ta upp frågan. För en enskild företagare medför en sådan process rättegångskostnader som lätt kan springa iväg. Kommunens rättegångskostnader står förstås skattebetalarna för.

Något som minskar Konkurrensverkets chanser att vinna dessa processer är att bevisbördan ligger på den som klagar. Det betyder att Konkurrensverket måste bevisa att verksamheten är både olaglig och konkurrenssnedvridande. Det tror vi blir svårt. 

För att kunna fullgöra bevisbördan i mål om konkurrenssnedvridning och övertramp av den kommunala kompetensen krävs tillgång till information om ingångna avtal, prissättning, kostnadsfördelning med mera. Konkurrensverket har ett antal statliga maktmedel till sitt förfogande för att tvinga kommunen att lämna ut den information som behövs. Bland annat har de möjligheten att hålla förhör och att genomföra så kallade gryningsräder. Verket har således en sportslig chans att uppfylla bevisbördan. Privata företag, däremot, saknar sådana maktmedel. 

Det är vår erfarenhet att kommunala aktörer ofta åberopar sekretess för att slippa lämna ut uppgifter om prissättning och detta gör att företagens möjlighet att klaga riskerar att bli helt verkningslös. En kommun kan genom sekretessbeslut förhala processen, och fortsätta bedriva sin egen olagliga verksamhet, på företagarens bekostnad.

Även med ett konkurrensverk på bettet och låga krav på konkurrenssnedvridning i domstolarna kommer alltså endast en del av de olagliga kommunala verksamheterna att kunna förbjudas med den nya lagen. Det var nog inte riktigt det Sveriges företagare hoppades på. 

I en utopisk värld följer alla lagen. I Sverige däremot låter kommunerna de egna ändamålen helga medlen. Resultatet blir att de sätter sig själva över lagen. Vi hoppas att lagändringen kan medföra en attitydförändring och får avsedd effekt. För att testa om lagen håller måttet kommer vi att anmäla ett antal kommuner för prövning. Tiden får utvisa om vi har rätt i våra farhågor. 

Micha Velasco

företagarombudsman Den Nya Välfärden

Gisela Chand

informationsansvarig Den Nya Välfärden