GDPR Illustration

Ta del av vår integritetspolicy

Med dataskyddsförordningen GDPR (General Data Protection Regulation) har vi uppdaterat vår integritetspolicy så att det framgår vilka uppgifter vi samlar in från dig – och vad vi använder dem till. När du besöker våra webbplatser och appar samlar vi in uppgifter från dig för att förbättra din användarupplevelse. Det inkluderar även vilka annonser vi visar för dig.

Lukasjenko utsåg sig själv till president

Lukasjenko vann inte valet i Belarus, utan beslutade om sina röstsiffror och förbjöd motståndarna, skriver Gunnar Hökmark.
Debatt • Publicerad 14 augusti 2020
Detta är en opinionstext i Borås Tidning. Åsikter som uttrycks är skribentens egna.
Det är genom att göra valet till ett icke-val som despoter som Lukasjenko ”vinner val”, skriver Gunnar Hökmark.
Det är genom att göra valet till ett icke-val som despoter som Lukasjenko ”vinner val”, skriver Gunnar Hökmark.Foto: Sergei Grits

Nej, Lukasjenko vann inte valet i Belarus. Han behöll med totalitära medel den makt han tagit från folket och från demokratin. Som varje diktator visade han hur rädd han är för folket, för demokratin och medborgarna. Därför kände han sig tvingad att förtrycka folket, stänga demokratins kanaler och göra medborgarna till diktaturens undersåtar.

Starkare än så var inte Lukasjenko i rädslan för att se demokratin i vitögat. Just därför är det viktigt att hans försök att ge sin totalitära makt en demokratisk legitimitet, inte leder till föreställningen om att det var ett demokratiskt val. Det leder nämligen till att förståelsen för skillnaden mellan diktatur och demokrati suddas ut.

”Så rädd var diktatorn för demokratin att han inte tillät något motstånd att agera.”

Med rubriker som ”Tippad vinnare” eller ”Lukasjenko vann valet” skapas i svensk media en föreställning om att valet i Belarus, tvärtemot vad det var, var ett demokratiskt val, där oppositionen kunde vinna. Så var det inte. Det fanns aldrig någon chans, möjlighet eller ens en förhoppning om att vinna. Bara om att manifestera ett motstånd mot diktaturen.

Valet var varken demokratiskt eller öppet för oppositionen att vinna. Lukasjenko hade kunnat hävda stöd med 120 procent likaväl som med de nära 80 procent han nu påstår sig ha fått, det var nämligen inte mer nogräknat han hanterade sammanräkning och röstsiffror. Det är nämligen genom att göra valet till ett icke-val som despoter som Lukasjenko ”vinner val”.

Under de senaste månaderna har oppositionen fängslats eller gått i landsflykt. Total kontroll över media, total kontroll över ekonomiska förutsättningar, total kontroll över resor så att väljare förhindrades att rösta där de hade rösträtt, total kontroll över vallokalerna och total kontroll över sammanräkningen. De ursprungliga motkandidaterna har satts i fängelse eller tvingats lämna landet. De tre manliga motkandidaterna, som genom att kandidera visat ett betydande mod, ersattes av sina fruar med lika stort mod när deras makar förhindrades att ställa upp.

Dessa tre kvinnliga motkandidater hindrades sedan i sin tur genom att möten avbröts, de trakasserades och de själva hamnade i husarrest eller häktades. Samtidigt som deras anhängare stoppades eller förföljdes. Så rädd var diktatorn för demokratin att han inte tillät något motstånd att agera.

Trots alla försök att stoppa oppositionen visade oberoende opinionsmätningar och vallokalsundersökningar på ett stort stöd för motkandidaten Svetlana Tichanovskaja. Något som också märktes när Lukasjenko utropade sig själv till segrare, vanliga medborgare gick man ur huse för att demonstrera och gjorde det i hela landet under valnatten.

Den som mot denna bakgrund ”tippade” att diktatorn skulle vinna, som om det fanns något att tippa, bär på den godtrogenhet som Lukasjenko hoppades på att ge näring till. Det var inget val i dess rimliga bemärkelse, Lukasjenko vann inte utan beslutade om sina röstsiffror och förbjöd motståndarna. Han vann lika mycket som om en tennisspelare som fängslar sin motståndare och beslutar om resultatet vinner matchen.

Den som hävdade att det fanns någon osäkerhet om utgången eller som sedan rapporterade att han vann, spelar med i hans skådeprocess. De som rapporterar från en diktatur har anledning att sätta sig in i diktaturens logik, innan de skriver om ett maktövergrepp som om det vore ett val.

Gunnar Hökmark, ordförande för tankesmedjan Frivärld och tidigare Europaparlamentariker för M

Välkommen att kommentera

Välkommen att kommentera! Tänk på att hålla dig till ämnet och diskutera i god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Borås Tidning och Ifrågasätt förbehåller oss rätten att ta bort kommentarer vi bedömer som olämpliga.