Likabehandling av alla löntagare
Kraven från europaparlamentet är flera.
– Parlamentet vill att det sker en översyn att utstationeringsdirektivet, så att det blir tydligt att lika villkor gäller för inhemska löntagare och utstationerad arbetskraft. Domstolen har i sina utslag rörande Laval och Ruffert slagit fast att utstationerad arbetskraft inte kan begära mer än minimilön och minimivillkor. Detta är diskriminering enligt parlamentet. Lika villkor ska gälla.
– Parlamentet välkomnar Lissabonfördraget och att stadga för medborgerliga rättigheter blir rättsligt bindande. Därmed blir fackliga rättigheter som strejkrätten primärrätt och på samma nivå som den fria rörligheten. För att ytterligare tydliggöra detta behövs också ett s.k. socialt protokoll, dock inte istället för Lissabonfördraget utan som ett komplement.
– EG-rätten ska aldrig stå i motsättning till ILO-konventioner. Så är fallet i domen om Ruffert som handlar om offentlig upphandling. I ILO-konvention 94 stadgas att löner och arbetsvillkor i den region löntagaren arbetar ska gälla. I Ruffertfallet villkoren i Niedersachsen. Domstolen slog fast att tyska minimivillkor ska gälla. Detta är inte acceptabelt.
– Den proportionalitetsprincip som domstolen använt i Vikingfallet kan inte parlamentet acceptera. Strejkrätten kan inte vägas mot ekonomiska friheter på det sätt som domstolen gör.
De förslag som europaparlamentet lagt är bara början på en process men långt ifrån oviktiga. Europaparlamentet är nämligen en av de lagstiftande institutionerna i EU. När parlamentet med så stor majoritet lagt sina krav måste kommissionen agera. Nästa år är det inte bara val till europaparlamentet utan en ny kommission ska också utses. Om en kommande kommission vägrar lyssna på parlamentet kommer den inte att utses.
Svenska EU-parlamentariker från andra partier än socialdemokraterna har försökt förminska betydelsen av parlamentets ställningstagande. Det är förståeligt med tanke på den passivitet som samtliga svenskar alltifrån allianspolitiker till vänsterpartiets företrädare visat under behandlingen av rapporten. En enda parlamentariker utanför socialdemokraterna har varit aktiv. Det är Charlotte Cederschiöld. Hon har under arbetets gång lagt förslag om att det är rimligt att utstationerad arbetskraft arbetar för sämre villkor än inhemsk arbetskraft och att EG-rätten alls inte behöver följa ILO-konventioner. Även fackföreningsrörelsens krav på ett socialt protokoll i anslutning till fördraget försökte Cederschiöld få bort ur rapporten. Hon motsätter sig också liksom vänsterpartisten Eva-Britt Svensson att utstationeringsdirektivet öppnas upp för att möjliggöra likabehandling.
Vänsterpartiet och junilistan vill ha ett svenskt undantag från EU:s arbetsrätt. Det skulle öppna upp för en lönedumping långt värre än den som EG-domstolen förordar. Då skulle den fria rörligheten gälla fullt ut utan några begränsningar från något utstationeringsdirektiv.
Facket i Sverige och i EU stödjer fullt ut europaparlamentets ställningstagande. Nu börjar arbetet med att få förslagen genomförda. Frågorna kommer att stå högt på dagordningen inför valet till europaparlamentet nästa år.
Jan Andersson (s)
Ansvarig för rapporten om domarna i EG-domstolen
