I praktiken är Sverige ett Natoland

Men det finns faktiskt för folket ”enkla frågor”, lätta att ta till sig. Detta under förutsättning att de presenteras för folket. Att så inte alltid sker kan synas märkligt men har väl förklaringar, som här inte finns plats att gå in på.

En sådan, inte blott ”enkel” utan avgörande fråga, som undanhålls folket, är förpliktelsen att ingå i ett militärt samarbete inom ramen för en EU-armé. Bakom statsministerns uttalande vid riksdagens öppnande framgår tydligt att ”vårt land inte kommer att förhålla sig passivt om ett angrepp skulle drabba annat medlemsland i Europeiska unionen eller ett annat nordiskt land”. Innebörden av uttalandet är att vi smugits på en förändrad försvarsdoktrin, utan föregående förankring hos folket!

Förklaringen stavas ”eurokåren”. Eurokåren är ett av EU fastställt begrepp för det som till en början var en fransk-tysk brigad, tillika militär snabbinsatsstyrka inom EU. Styrkan står under EU-flagg. Numera ingår även militära enheter från Spanien, Belgien, Luxemburg och en polsk brigad. I juni 2001 bestämdes att kåren skulle vara en snabbinsatsstyrka för EU och – märk väl – även för Nato! Dess emblem är en blågul karta inkluderande hela Skandinavien. Styrkan kan i dag mobilisera omkring 60?000 man. Kommandospråket är engelska trots att – än så länge – inget engelskspråkigt förband ingår i den.

Reinfeldts ord, att vi kommer att bistå ”Europeiska unionen eller ett annat nordiskt land”, vid ett angrepp innebär i realiteten att vi i sådant fall inte blott kan komma att agera inom ramen för EU utan även inom ramen för Nato! Just för att EU framhåller att eurokåren skall vara en snabbinsatsstyrka för både EU och Nato!

Bäste läsare! Notera sammanblandning av EU med Nato! Det säger sig självt att ett territorium inom EU – som det svenska – därmed kan ses som ett territorium inom Nato med vad detta kan medföra av säkerhetspolitiska risker för Sverige. Via ”bananskalet” EU tycks vi med automatik halka in i Nato! Jag har tidigare framhållit det olämpliga i att vi engagerar oss i Nato, därför att Natosvenskt territorium från rysk sida kan ses som ett hot genom möjligheterna till basering av Natos stridskraft där, en ”hotbild” vi inte har anledning bidra till. Sverige skulle framstå som ett Natoland som gränsar till Ryssland.

Denna förpliktelse, att inom ramen för EU faktiskt även bistå Nato vid en militär konflikt i Europa, hör på det sätt som den kommit till inte hemma i en demokrati; det handlar om ett ensidigt diktat från de partier som tillsammans, folket ovetande, bundit upp Sverige för militära åtaganden var som helst i Europa.

Ingvar Leion