Hur vill alliansen ha det med försvaret?

Försvarsminister Sten Tolgfors har i en artikel försvarat och redogjort för alliansregeringens satsningar på Sveriges försvarsförmåga i andra länder.

Vänsterpartiet hittar dock en hel del obesvarade frågor.

Vad vill alliansen egentligen göra med Sveriges samlade försvars- och säkerhetspolitik?

Vill ni gå med i Nato? Nu, på sikt eller inte alls?

Hur blir det med den folkliga förankringen med er linje: att anställa yrkessoldater och radikalt skära ner på mönstrings- och värnplikt

Vad vill ni med hemvärnet?

Ska Sverige köpa all nödvändig materiel ”från hyllan”, d.v.s. lägga ner egenutveckling och forskning, och därmed arbetstillfällen i vårt land, till förmån för gemensam forskning och materielbeställning med EU?

Vill ni utveckla våra garnisoner och flygbaser i Sverige eller satsa på fler flygtransportbaser, som den i Ungern, till miljardbelopp?

Tänker ni öka eller minska försvarets budget i framtiden?

Frågorna är fler än svaren. Varken riksdagen eller försvarsmakten vet hur ni tänker, inte ens efter det att ni lagt årets försvarsbudget. Vet ni själva? Vi lär få vänta länge på svaren eftersom försvarsministern skjutit fram försvarspropositionen till våren.

Den samlade försvarsberedningen med representanter för samtliga partier var mer överens om vårt framtida försvar och dess utveckling än vad regeringspartierna själva verkar vara. Vi i vänsterpartiet var de enda som reserverade oss mot den stora och dyra satsning som Sverige gör när vårt försvar ska användas gemensamt med EU och Nato i andra länder.

Sverige har dessvärre övergivit en traditionell och framgångsrik säkerhetspolitik som byggt på neutralitet, fredliga konfliktlösningar, nedrustning, stöd till FN och solidaritet med tredje världen. Nu är Sverige med och bidrar till ökad militarisering av EU, vårt samarbete med Nato förstärks och vi deltar i kriget i Afghanistan under Natoflagg.

Sverige ställer inte krav på att de militära insatser som vi deltar i ska ha FN-mandat. Antalet svenska soldater i insatser i olika krigsområden i världen ska öka snabbt.

Regeringen vill tydligen hellre satsa på ett slimmat dyrt försvar med yrkesanställda soldater som tjänstgör utomlands än en robust försvarsmakt som finns närvarande i hela landet.

Det är dags att prioritera om! Vänsterpartiet menar att vi ska satsa på en försvarsförmåga som dels kan hantera kriser i vårt klimat på vårt territorium och dels delta i fredsbevarande insatser även i framtiden – men de ska vara FN-sanktionerade.

Vi vill att utbildningen inom försvaret ska ske i olika steg. Först vill vi ha en allmän mönstring för såväl kvinnor som män. Den allmänna utbildningen som omfattar 15.000 – 20 000 ungdomar från hela landet bör kortas radikalt till 3-4 månader. Därefter ska de som vill övergå till de nationella skyddsstyrkorna som utbildas för att kunna mobiliseras för att skydda vår befolkning och vårt samhälle i kriser i dag och händelse av framtida väpnat hot mot vårt land. Sverige ska även utbilda soldater med en längre frivillig utbildning som gör dem lämpade att tjänstgöra i FN-sanktionerade fredsbevarande styrkor utomlands.

Världen lider idag ingen brist på militära styrkor och förband, men det finns ett stort underskott på humanitära insatser. FN:s säkerhetsråd har slagit fast att det finns ett stort behov av åtgärder för att förebygga väpnade konflikter.

Vänsterpartiet anser att Sverige, i stället för att satsa på militära insatser, bör inrikta sin internationella säkerhetspolitik på att förebygga kriser samt på återuppbyggande av utsatta områden. Våra arbetsområden bör innefatta fattigdomsbekämpning och hjälp med att utveckla demokrati och fungerande rättssamhällen.

Gunilla Wahlén

Riksdagsledamot (v) försvarsutskottet