Annons

Har svenska livsmedel en framtid?

Hållbara och etiskt producerade livsmedel kostar pengar för den enskilde bonden, i förädlingsindustrin och hos handlaren. Vad är då viktigast? Att livsmedlen är billiga eller att de är producerade med omsorg om djur och miljö, undrar Björn Larsson.
Debatt • Publicerad 28 maj 2020
Detta är en opinionstext i Borås Tidning. Åsikter som uttrycks är skribentens egna.
Svenska bönder vill producera mat, energi och biologisk mångfald. Våra odlingsförhållanden gör att mycket av det konsumenterna efterfrågar av till exempel olika bönor bara kan odlas på små arealer och därtill kräver flera års uppehåll för att inte de inte ska få sjukdomar, konstaterar Björn Larsson.
Svenska bönder vill producera mat, energi och biologisk mångfald. Våra odlingsförhållanden gör att mycket av det konsumenterna efterfrågar av till exempel olika bönor bara kan odlas på små arealer och därtill kräver flera års uppehåll för att inte de inte ska få sjukdomar, konstaterar Björn Larsson.Foto: Arne Dedert

För många konsumenter och lunchserveringar är billig mat viktigt. Tyvärr finns det baksidor med detta där dålig djurhållning med antibiotika i fodret är en av ingredienserna. I Sverige har vi en god djurhållning utan antibiotika i fodret. Tyvärr driver prispressen fram diskussioner även här i Sverige som ur ett etiskt perspektiv kanske inte alltid är det bästa. Hållbara och etiskt producerade livsmedel kostar pengar för den enskilde bonden, i förädlingsindustrin och hos handlaren. Vad är då viktigast? Att livsmedlen är billiga eller att de är producerade med omsorg om djur och miljö?

Sveriges bönder och LRF Västra Götaland är väl medvetna om att den gröna omställningen rent nationalekonomiskt är ett paradigmskifte, men ett måste. Det står klart utom allt tvivel om vi ska kunna klara miljö- och klimatmålen.

Annons

Regeringen har fattat beslut om en livsmedelsstrategi i landet, men vi har sett väldigt få resultat av beslutet. Vi står beredda att hjälpa samhället, men beslutsfattare i kommun, region, riksdag och regering behöver definiera hur vi ska säkra livsmedelsproduktionen och lösa miljömålen i Sverige.

”I dessa coronatider har man kunnat se tendenser till att EU-länderna väljer att se om sitt eget hus först.”

Det vi behöver är klara och långsiktiga direktiv, då en lantbrukares planeringshorisont ligger mellan fem och tio år framåt i tiden vad gäller växtodlings- och avelsplanering. Politikens mandatperioder varar i fyra år, men vi behöver mer långsiktigt satta mål än så för att kunna fullfölja vårt arbete på ett så bra sätt som möjligt.

I dessa coronatider har man kunnat se tendenser till att EU-länderna väljer att se om sitt eget hus först. Det är viktigt att fundera på och dra slutsatser av detta på alla plan.

Svenska bönder vill producera mat, energi och biologisk mångfald. Våra odlingsförhållanden gör att mycket av det konsumenterna efterfrågar av till exempel olika bönor bara kan odlas på små arealer och därtill kräver flera års uppehåll för att inte de inte ska få sjukdomar.

Vall, alltså gräs, och baljväxter är utmärkta att odla i stora delar Sverige. Vallens fördel är att den binder in mycket kol, det samma gäller odlingssystem där plogen rationaliseras bort eller används sparsamt. I skogs- och mellanbygder där mycket av nötkreatur- och fårhållning sker och de gamla hävdade betesmarkerna i dag finns, kan vi också producera biologisk mångfald. De hävdade betesmarkerna är faktiskt lika artrika som regnskogarna.

Precis som andra näringar måste lantbruket generera inkomster annars kommer produktionen att minska och med den minskade produktionen en minskad självförsörjningsgrad. Påföljden kan bli att åkermarken planteras med skog, särskilt när nya CAP (EU:s ersättningssystem till lantbruket) är sjösatt där gårdsstödet troligen kommer att minska till förmån för miljöåtgärder.

Björn Larsson, styrelseledamot i LRF Västra Götaland

Annons
Annons
Annons
Annons