Gammalt pyrande rovdjurshat

Artikeln (av BT: s reporter Maria Lundin) tar avstamp i ett så kallat vargmöte i Horred den 14 juli då det beslöts att skicka en skrivelse till jordbruksminister Eskil Erlandsson i syfte att få regeringens att ändra sin rovdjurspolitik. Skrivelsens målsättning är att få till stånd licensjakt på varg i Västra Götaland eftersom LRF, genom sin jaktansvarige i Sjuhärad, Stefan Brunander, som citeras i artikeln, hävdar att vargarna är för många. Brunander redovisar att det finns sex kända revir i regionen och kallar detta en ”oacceptabel nivå”. Hur många djur dessa sex revir totalt hyser sägs ingenting om men Brunander anser fyra djur vara en acceptabel nivå. Artikeln redovisar även kritik mot ”dagens ersättningssystem” till markägare.

Vi häpnade då vi läste artikeln. Det känns som om dess resonansbotten står att finna i gammalt pyrande rovdjurshat, nödtorftigt maskerat via redovisandet av de sex kända reviren. Att det är reviret i Örby (Viltskadecenters officiella benämning) som är måltavla framgår tydligt av svaret på BT:s fråga om det kan vara aktuellt (vid beviljad licensjakt) att skjuta vad som i artikeln kallas Horredsparet: ”Givetvis skulle det kunna vara det,” ska Brunander ha svarat.

Just om detta sydligaste revir finns, på grund av otillräckliga snöförhållanden under vinterns spårsäsong, väldigt lite information. Har det skett någon föryngring? Hur skulle ett utplånande av reviret i Örby påverka resten av populationen i regionen? Hävdas fortfarande reviret i Örby eller finns bara någon enstaka varg? Allt man i nuläget vet är att ett fåtal tamboskap sedan i försomras rivits av varg i Mark. Grunden för framställan om jakt på varg vilar alltså sakligt sett på lösan sand men det emotionella engagemanget tycks så mycket bärkraftigare.

Vi har idag i regionen generellt sett rika stammar av hare, räv, älg och rådjur, alla potentiella bytesdjur för varg. Vad gäller stammarna av älg och rådjur vore det vällovligt om det verkligen fanns en regelbunden regulator som något kunde reducera stammarna på ett ekologiskt naturligt sätt, till gagn för såväl skogsbruket som vägtrafiken. Uppgiften att reglera speciellt älgstammen har ju jägarkåren genom åren skött på ett sätt som resulterat i en skev ålders- och könsfördelning som sannolikt kvarstår. Under några år under 1980-talet och kanske även något senare höll klövviltsstammarna på att gå helt över styr genom en närmast okontrollerad ökningstakt. Vi minns inte att LRF med kraft agerat för ökad avskjutning trots att många av organisationens medlemmar måste ha drabbats hårt av klövdjursrelaterade skogsskador.

Delar av Västra Götaland, inte minst Mark, hyser dessutom idag ett potentiellt bytesdjur för varg som inte var att räkna med för 20 år sen och vars förökning och spridning möjligen är än svårare att kontrollera än någon av ovan nämnda arters. Vi talar om vildsvinet som dessutom sannolikt kan vara farlig för människan vid ett direkt möte i förhöstens svamp- och bärskogar. Varg skulle sannolikt vara ett utmärkt instrument för att beskatta svinstammen.

När det gäller frågan om ersättning till drabbade markägare är Naturskyddsföreningen Södra Älvsborg av den uppfattningen att stor generositet från samhällets sida ska visas både vid utbetalning av kontantmedel då tamdjur rivits av vilda rovdjur och vid preventiva åtgärder som uppsättning av viltstängsel och dylikt. Därför måste också en dialog mellan markägare och myndigheter fortlöpande föras.

Slutligen frammanar Brunander, enligt artikeln i BT, en klassisk konfrontationssituation då ”ett fåtal bönder som har djur” ställs mot ”att samhället vill ha rovdjur”. Här vill vi råda Brunander och andra ledande representanter för LRF att besöka någon av Sveriges djurparker och studera varg på nära håll och ta del av den information om rovdjur som ges i parkerna. En av de bästa djurparkerna att tillhandahålla information exklusivt om svenska rovdjur är Järvzoo (i Järvsö i Hälsingland) men även Borås djurpark drar sitt strå till stacken.

Vi hoppas att med ovanstående synpunkter ha klargjort vår inställning i den av LRF väckta frågan om licensjakt på varg i Västra Götaland – det saknas i dagsläget varje anledning att införa sådan.

Ronny Fallberg

Lars-Åke Andersson

Leif-Eric Aronsson

Anders Bergqvist

Ingegerd Borg-Saviharju

Ingvar Jahn

Thomas Tranefors

Jan Unoson

Naturskyddsföreningen Södra Älvsborg