EU:s miljöpress börjar bära frukt
I indiska oceanen ligger öriket Maldiverna. För svenskar mest känt som ett semesterparadis. För några veckor sedan höll Maldivernas regering symboliskt ett möte under havsytan. Detta för att på starkast möjliga sätt visa att om inte jordens temperaturhöjning kan stoppas, eller i varje fallhållas under högst två grader, så kommer hela Maldiverna att hamna under vatten om några decennier.
Jag har mött kollegor och ledande företrädare från Maldiverna. Liksom från Grenada som är ledare för de 42 staterna i Alliance of Small Island States, Aosis. För oss kan två graders temperaturhöjning kännas behaglig. För dem betyder det skillnaden mellan liv och död och deras staters framtid.
Det finns förstås fler exempel på vad som kommer att följa om världens ledare misslyckas vid Köpenhamnsmötet som börjar på måndag den 7 december. Att rädda klimatet och göra en överenskommelse som omfattar alla länder och alla viktiga delar är viktigt för alla, men helt avgörande för jordens fattigaste länder.
I Köpenhamn måste det bli en överenskommelse som sammanlagt åstadkommer så stora utsläppsminskningar att målet att hålla jordens temperaturökning under två grader hålls inom räckhåll. En överenskommelse med alla länder där i-länderna åtar sig tillräckliga utsläppsminskningar, där u-länderna åtar sig åtgärder som minskar utsläppen i förhållande till vad som skett utan åtgärder, särskilt de stora ekonomierna och stora utsläppsländerna, där i-länderna ger omedelbart finansiellt stöd till nödvändiga insatser i u-länder de närmaste åren, 2010, 2011 och 2012. Inte minst för att rädda regnskogen, där ett system skapas för långsiktigt stöd till minskade utsläpp, anpassning, tekniksamarbete och tekniköverföring.
EU har varit pådrivande i hela processen. Preludierna är nu avklarade. I förra veckan finslipade vi miljöministrar i EU formen. EU har ett starkt utmejslat mandat och den press vi medvetet riktat på andra parter börjar sakta bära frukt. EU:s mandat är det mest långtgående någon part lagt fram och innehåller bland annat att fram till 2050 bör EU sänka utsläppen av växthusgaser med 80-95 procent jämfört med 1990. EU kommer att minska utsläppen med 30 procent till 2020 så snart tillräckliga bud kommer frånandra parter. Det är nästa steg från redan utlovade 20 procents minskning.
Det krävs dock mer från andra parter. USA och Kina har nu visat sina första kort, men deras budgivning måste fortsätta. Även länder som Japan, Norge, Ryssland, Brasilien, Sydkorea och Indonesien har höjt sina bud, vilket är mycket positivt.
Så långt är den strategi jag och mina miljöministerkollegor beslutat oss för framgångsrik. Nu återstår att knyta ihop säcken i Köpenhamn, lagom till att stats- och regeringscheferna kommer till konferensens sluttimmar. Överenskommelsen behöver också innehålla en översynsmekanism så att den snabbt kan anpassas till vad vetenskapen visar är nödvändigt för att klara klimatet.
Det har talats om en tvåstegslösning i Köpenhamn. För EU är överenskommelsen i Köpenhamn snarare det avgörande steget. Det är i Köpenhamn beslutet ska tas, med allt innehåll som är viktigt för att klara klimatet. Jordens klimat har väntat länge nog.
Andreas Carlgren (C)
miljöminister
